Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Albert Mlsson
annat än et benrangel? Skaldekonsten är i dessa afseenden just
motsatsen af Historien. Den målar lasten sittande högst, icke på
lyckans hjul, utan på Skarprättarens."
Denna Neikters utveckling af poesiens företräde framför
historien är byggd på Aristoteles teori. Enligt Aristoteles betecknade
poesien något högre än historia, var mera filosofisk än denna, ty
poesien sysselsatte sig med det allmänna och typiska, men historien
endast med det enskilda. Särskildt tragedien och eposet framställde
bättre karaktärer än dem man finner i verkligheten och i historien.
Den af Neikter häfdade åsikten, att skaldekonsten bör skildra lasten
sittande högst icke på lyckans, utan på skarprättarens hjul, visar,
huru hans blick vid bedömandet af estetiska frågor grumlas af
moraliska hänsyn. Längre fram i recensionen tillägger Neikter dessa
beaktansvärda ord: "En dramatisk Poet kan äfven så litet undgå at
framställa lyckliga ogärningsmän, som en målare, då han afskildrar
Martyrers död, kan underlåta at måla bödlarne; men dygden bör
framlysa emellan sjelfva målnen så täck och älskansvärd, och
lasterna föreställas så fula och vanskapade, at åskådaren häldre
väljer den förras bojor än den sednares nöjen." Den moraliserande
tendensen framskymtar hos Neikter. Man ser, huru han trots sin
ständiga appell till erfarenheten resonerar utifrån en trång
traditionell teori.
Det finns bland Neikters föreläsningsmanuskript ett ur sitt
sammanhang lösryckt blad, där han behandlar poesiens moraliska
uppgift. Det är intressant att här se, huru högt han skattar
Voltaire, just därför att dennes dramer voro tendensskrifter i
upplysningsfilosofiens tjänst.
Man bör tilstå, at ehuru vår vitterhet i andra måhl icke torde
öfverträffa de gamla Grekers så är doch den sedolära, som finnes hos våra
Tragiska Skalder oändeligen renare än den som finnes hos de gamla hedniska
Poeter. Lät oss blott jämnföra den målning som Homerus gifver oss på Ullysses
med den som finnes hos Fenelon, så skola vi se at våra skalder oändeligen
bättre än de gamle hafva förståt hvaruti en sann hjeltedygd består. De
förbråelser som således blifvit gorde mot de gamles Skådespel passa ganska
sällan på våra tider.
Corneille har målat de Romares hjeltemod med en sådan styrka at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
