Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze 163
hexametern ofta ett ståtligt fall, och i den lifliga festskildringen blir
rytmen temperamentsfull och liflig, allt under en hård kamp mot
ett svårhandterligt språk.
Om vi ur dessa synpunkter undersöka den tre år yngre dikten
FriareLycka, märka vi en i viss mån mycket iögonenfallande
utveckling. Af allt det muntra och uppsluppna från den föregående
dikten finns icke mycket kvar; tonen är allvarlig och behärskad,
innehållet moraliserande och religiöst. Minnena från Hercules ha
denna gång varit mindre lefvande för skalden och bemödandet att
själfständigt skrifva ett korrekt språk på fulltoniga hexametrar
utan tillgripande af den förra diktens stora poetiska licenser är
påfallande nog. Det enda mera tydliga lånet är
v. 49 ff.: Ty fast dhe båd’ i Reglor och läszning flöte och summe/
Och fast lärdomen dem öfwer Hiessan och Hufwudet flödde /
Kunna dhe doch medh medel och Konst alzinte förrätta,
hvarmed man jämföre
Here. v. 439: — — Ney/ Hercule, Ney; en sådan är olärd
Fast honom flödde Latin öfwer öronen ned opå skägget.
Ännu ett och annat uttryck är kanske från Stiernhielm; i alla fall
är beroendet svagt i jämförelse med den förra dikten. Dock är ju Friare
Lycka endast hälften så lång och ämnet erbjöd få beröringspunkter.
Några anmärkningsvärda arkaismer finnas knappt; det skulle då
vara idkas v. 11 och 35 (jfr Stiernhielms uppgift i uttydningen,
tillfogad Hercules, och Br. F:s idkan) och de för tiden rätt välbekanta
dativerna androm, hwariom (så ock i Br. F.), hwilkom och allom, en
adjektivböjning, som "med en orätta saak" och en form med klang af
religiöst språk som dödzens (v. 156).
Lika litet som innehållet gaf anledning till en öfverhöfvan
ar-kaistisk stil, lika litet gaf det också anledning till samma täta
användande af de dialektfärgade och talspråkliga former, hvaraf den
förra dikten öfverflödade. En ordföljd som Wälsignelse sin (v. 138)
visar dock kontinuiteten. I allmänhet bär dock språket en
konsekvent skriftspråksmässig prägel; man jämföre t. ex. pluralerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
