Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 71
honom beskåda, utan motståndslöst låter sig vaggas från den ena
associationen till den andra. " Du finner, att floret här spelar den
förnämsta rölen", säger Frans i inledningen vid beskrifningen af det
flor, som skall skilja åskådaren från scenen. (Imp. okt. uppl. II,
s. 166.) Det sammanbindande mellan alla dessa scener, som
hindrar dem att verka kaleidoskopiskt brokiga, är i själfva verket den
gemensamma "musikaliska" grundtonen, hvad Almquist kallat "den
anda, som stilla och underbart fattar läsaren". Om de händelser,
som antydas, äro meningslöst grymma eller himmelskt lyckliga, blir
läsarens estetiska intryck dock i grunden af samma art. Han
känner sig som offer för en sorts poetisk narkos, som sätter honom
ur stånd att på vanligt sätt reagera, som låter all kritik
förstummas i en känsla af saligt vemod.
Det är en hyperromantisk art af poesi, om man så vill, en
poesi, där ordens musikaliska valör i viss mån trängt deras
betydelse i bakgrunden. Men det är också ett stycke omedelbar
känslomystik. Liksom alla toner och alla färger till sist smälta
samman till en, känner också individen alla sina växlande känslor
och stämningar sammanbrutna som i ett strålknippe, i en enda
obe-skrifbar förnimmelse, sammansatt af extatisk förintelsetrånad och
salig vällust.
Då Almquist räknar Zinzendorf som representant för denna
"musikaliska mystik", är det tvifvelsutan ej dennes skrifter han
närmast har i tankarne. Man kan till och med betvifla, att han
någonsin läst dem. Det är herrnhutarnes andaktsstunder med de
enkla och gripande Sionssångerna, som stå för hans erinring. Trots
allt är det i denna församling, där man ur de hårresande
beskrifningarna af Kristi lidanden endast hämtade ökad frälsningsvisshet
och där man, efter att ha sjungit trånande brudkväden till den
himmelske brudgummen, glad och styrkt återvände till sitt dagliga
värf, trots allt är det där han finner idealet för äkta fromhet.
Hans mystik är i grunden ej Swedenborgs med dess spekulativt
rationalistiska läggning, ej den franska kvietismens med dess
psykologiska fördjupning. Den får ej heller för mycket förblandas med
den art af mystik vi möta i den tyska nyromantiken, hos Novalis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
