Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Martin Lamm
fortsätter sedan alltjämt."1 I den tidigare delen af dikten intager ju
Gerda samma hatfulla ställning till kristendomen "som Blotsven i
fragmentet, och hennes karakteristik af försoningens sjukliga lära,
som liksom en feber smyger sig in i Nordens förr så sunda kropp,
erinrar ju om Blotsvens. Och på samma gång tyckes hon vara en
representant för den odöpta naturen, för alla de kreatur, som ännu
ej nåtts af förlossningen. Också i de senare tilldiktade delarna har
Tegnér ofta kommit in på asaläran och dess betydelse för
kristendomen och där uttalat sig i samma anda som i Försoningen, men
någon ledande symbolisk grundtanke har dikten ej fått.
Det har naturligtvis ej varit min mening att häfda, att man ur
Baldersprästens tal i Försoningen skulle kunna utläsa hela det senast
berörda tankeinnehållet. Det är måhända först efter diktandet af
Frithiofs Saga, som Tegnér utvidgat planerna på sin dikt om
"Nordens döpelse" till att bli en framställning af kreaturens förlossning.
Men just denna utvecklingsgång synes mig visa, hur typiskt
romantiskt det tema varit, som han anslagit i "Försoningen". Och redan
här får ju den längtan efter förlossning, efter "det högre lif, som
endast vinnes genom kristendomen", i viss mån ett uttryck i den
hälsning, som Baldersprästen, den döende asalärans representant, riktar
till anhängarne af den kristna lära, som han aldrig känt, men i sina
bättre stunder anat:
I lyckligare slägten, I som dricken då
strålbägarn af det nya ljus, jag helsar er!
Väl eder, om det jagar bort hvar sky, som hängt
sitt våta täcke hittills öfver lifvets sol.
Förakten likväl icke oss, som redligt sökt
med oafvända ögon hennes gudaglans.
En är Allfader, fastän fler hans sändebud.
Naturligtvis är Tegnér ingalunda den förste, som sökt tillämpa
Schellings mytologiska teorier på den nordiska gudaläran. Bedan
i sin recension af Nyerups Edda i 1811 års Iduna hade Geijer med
direkt anslutning till Schelling skilt mellan mytologien, som är
folkets första poesi, och religionen, som hos alla folk ytterst hvilar
1 Wrangel, Brinckman och Tegnér, s. 334.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
