Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga 21
således ej kunna begripas. Olyckan är endast den, att hon ej heller
kan tros."
Detta uttalande, dubbelt intressant för oss, därför att det
härstammar just från den tid, då Tegnér var sysselsatt med att dikta
Försoningen, synes mig till fullo visa sambandet mellan Tegnérs
uppfattning och Schellings historiska konstruktion af kristendomen.
Det finnes kristendom före och utom kristendomen, häfdar Schelling
i sina "Vorlesungen über die Methode des Academischen Studiums"
(S. W. I, 5 s. 298) med nästan samma ord som Tegnér (jfr ofvan
s. 17). Man får ej tänka sig, att Grud i ett bestämdt tidsmoment
tagit mandom i Kristus. Gud är evigt utom all tid, och hans
människoblifvande är därför af evighet (a. a. s. 298). Kristus är
symbolen af detta Guds eviga människoblifvande. Hans offerdöd
symboliserar det ändligas försoning genom uppgående i det oändliga.
Endast genom en dylik symbolisk tolkning blir hans uppträdande
såsom historisk personlighet begripligt.
Om man konfronterar Tegnérs trosbekännelse i brefvet med
Schellings åskådning, är det lätt att se, i hvilka punkter han för
den vidare eller går utom densamma. Han är ense med Schelling
och Geijer i att betrakta kristendomen som den hittillsvarande
toppunkten af Guds uppenbarelse, men han är ej med dem
öfvertygad om att Gud ej kan uppenbara sig i en ännu högre religion.
Också i fråga om Kristus såsom historisk person synes han stå
på en radikalare ståndpunkt än Schelling, då hans ord i brefvet ju
de facto synas utesluta hvarje annan tro på Kristi försoning än den
symboliska. I sina uttalanden från senare år — så t. ex. i brefvet
till J. M. Almquist af den 6 april 18341 — har han betydligt modifierat
1 I detta bref förklarar Tegnér, att det bästa han läst om
satisfaktionsproblemet varit De Wettes berömda afhandling »De morte Christi
expia-toria». Redan Granfeldt har i sin hopplöst trångsynta uppsats om Tegnérs
religiösa åskådning (J Tidens frågor II, 2 s. 345 ff.) sökt sätta hans dogmatiska
idéer i samband med De Wettes. Jag har läst såväl den nämnda
afhandlingen som de öfriga verk af De Wette, hvilka Tegnér ägde i sitt bibliotek,
men ej kunnat komma till den uppfattningen, att han vid tiden för diktandet
af Försoningen stått under inflytande af honom, och skulle vara benägen att
antaga, att det först varit vid senare år han kommit att studera honom och
påverkas af honom, De tidiga uttalanden af Tegnér, som Granfeldt funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
