Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Martin Lamm
gestalten ge ett porträtt af sig själf, allra minst af sitt tillstånd
under melankoliperioderna. Men då han skulle skildra det nordiska
folklynnet, kom han omedvetet att utrusta sin hjälte med de af
sina egna lynnesdrag, som han betraktade som ett ödesdigert
national-arf. Då Frithiof klagar öfver att han är fridlös i sin egen barm,
då han känner sig kastad mellan trotsigt öfvermod och dådlös
nedslagenhet, då han i all sin kraft förtär sig själf af brist på
fromhet, återspeglar hans stämning, om också i idealiserad och mer
abstrakt form, något af det, som Tegnér kände, då han klagade
öfver att hans sinne var" okristligt". Det är mot samma jätte, pockande
på’"själfbestånd", som båda ha att kämpa. Därför blir också
försoningstanken hos Tegnér något mer än en religiös trossats. Den
blir längtan till själens sabbat, till den stora friden, som
fullständigt vinnes först ofvan skyn. Redan Brandes1 har anmärkt, att
genom Tegnérs hela väsen går "en Träng til hvad han selv altid
kaldte Försoning, en Drift, der først och fremmest var af sædelig,
dernäst af kunstnerisk Art". Jag har här endast velat antyda, att
detta behof sammanhängde med den brist på psykisk jämvikt, som
han själf ansåg sig lida af och som väl bildar grundvalen för hans
sinnessjukdom.2
Tegnér har alltså i Frithiofs Saga förvandlat den yttre skulden
till en inre. Frithiof tror sig utstå straff af "hämnande gudar",
som "hata menskors ätter, skåda deras fröjd med harm". De ha ryckt
Ingeborg från honom, därför att han kränkt Baldershagens helgd,
de ha låtit honom ofrivilligt vålla Balderstemplets brand. Och nu
finner han ingen ro. Det vildts vikingalifvet tröttar honom, och då
han drifven af sin längtan efter Ingeborg dragit till kung Ring,
känner han sig ännu mer fridlös och olycklig. Balder hatar honom,
1 Brandes, Samlede Skrifter III, s. 566.
2 Jfr Gadelius, Om sinnessjukdom, diktning och skapande konst {Ord och
bild 1915). Gadelius finner Tegnérs sinnessjukdom vara af »mano-dépressiv»
typ, och han anser den äga en förutsättning i den med hans intellektuella
rörlighet förenade ojämnheten i själslifvets verksamhet, »en ständigt, hela
lifvet igenom märkbar växling i själsprocessernas tempo, för mycket och för
litet, slöseri och brist, en stämningens och ingivelsens ständiga ebb och
flod» (a. a. s. 344).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
