- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjunde årgången. 1916 /
30

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 Martin Lamm

Det är först sedan Frithiof vändt tillbaka till faderns grafhög,
som längtan efter en inre försoning verkligen bryter fram hos
honom. Han bönfaller Balder att kväfva "de mörka skuggors spel"
i hans själ; han erbjuder honom bot för sin förbrytelse:

Bot tager mannen, när hans fränder falla,
de höga gudar sonar han med blot.

Han anropar sin döde fader att genom ett tecken ur sin graf
säga honom, huru han kan blidka Balder, och i aftonrodnaden tecknar
sig för honom en syn af ett nytt tempel. Han tror sig däri se ett
råd, att han skall godtgöra sitt fel och återuppbygga ett tempel
åt Balder i stället för det brända. Och sedan, när han står inför
det nyuppbyggda templet, känner han sig genomgå en inre kris. De
blodiga minnena sjunka ned i grafven, och alla känslor af mänskligt
hat och mänsklig hämnd smälta bort, "som isens pansar smälter
ifrån fjällets bröst, när vårsol skiner". Det är nu Baldersprästen
framträder för att lära honom, att man ej försonar gudarna med
blot och tempel:

Med sten försonas Balder ej; försoning bor,
här nere som deruppe, blott der friden bor.

Det är sitt eget hjärtas hatfulla känslor han måste offra; annars
är templet "fåfängt bygdt". Och Frithiof fullbordar försoningen,
då han, glömmande sina oförrätter, räcker Halfdan sin hand.

En försoning af den art, som Tegnér här låter sin hjälte genomgå,
utgör ju hufvudmotivet i ett par af Oehlenschlägers tragedier,
Palnatoke och Stærkodder, men någon större likhet i situationen företer
ej Frithiofs Saga med dem.1 Däremot synes man mig ha en mera
tydlig paralell i det drama, som ju redan för Oehlenschlägers
behandling af försoningsmotivet varit utslagsgifvande, Goethes Iphi-

1 Då Frithiof på faderns grafhög bönfaller denne: »Tag fläcken bort
ifrån hans sköld, den blanka», kan man omöjligt undgå att erinra sig, att
Palnatoke ständigt talar om fläcken på sin sköld, som det är hans plikt att
tvätta bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free