- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjunde årgången. 1916 /
47

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lidner och Stagnelius 47

Intet tvifvel om att Stagnelius här är beroende af Lidner, men
formslipningen har han drifvit längre, och versfötterna gå med
lättare fjät än hos Lidner.

Inflytandet från Lidners patetiska stil träder tydligt fram i
åttonde scenen. Liriope klagar vid sin sons lik:

Hvar är han? Ack, ännu en gång

Jag måste mot hans famn mitt öppna sköte sträcka.

Han sofver än, hans sömn var lång.

Skall jag ur dvalan honom väcka?

Min Gud! hvad tankar mig förskräcka!

Hans läppar blånat ha och kinden vissnad är,

Hans anlet dödens stämpel bär.

Narcissus, vakna! ack... förgäfves!

Af lifvets andedrägt hans stela barm ej hafves.

Han sofver evigt, han är död.

Ve! Mina rop ej honom lifva!
O himmel! hvarför moder blifva,
Då sonens lik jag måste se?

(111:342, 248 ff.)

Det behöfver knappast påpekas, hur genomlidnersk denna scen
är. Man känner ögonblickligen igen den Ömma modern med hennes
operagester, bestormandet af himlen med hädiska frågor och
utrop, skildringens förkärlek för att dröja vid alla likets tecken till
död och förruttnelse.

Det kan i förbigående anmärkas, att den scen, som skildrar
Narcissus’ metamorfos, påminner om den tionde scenen i Medeas
femte akt, där de mördade sönerna förvandlas. Liken mantelhöljas.
och förvandlingen sker, under det körerna sjunga dödssången.

Jag har ganska utförligt uppehållit mig vid utbildningen af
Stagnelii operastil och Lidners betydelse härvid, då enligt min mening
operadikten, denna pseudoklassiska genre, varit af största betydelse
för utvecklingen af Stagnelii dramatiska stil i allmänhet. Det
kanske skulle föra mig på sidan om ämnet att närmare med
parallellcitat påvisa stilöfverensstämmelserna mellan Stagnelii operor och
andra dramer. Ett stickprof må dock meddelas. Kleon yttrar, då
han ämnar begära Cydippes hand:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free