Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några okända dikter *af Kellgren* Leopold och Bellman 111
Som han det förr helt lätt och obrydd kunnat göra,
Då han de egenskaper sett,
Som sanning honom företett,
Och utan smickrets flärd til grundlig lärdom höra.
Til Festen sågs en flock kring Templet sammanträngd.
Där äran deltes ut: de ägde alla värde:
Hvar enda käft der fans, sig ansåg bland de Lärde,
Och desse Lärdas tal var en förfärlig mängd.
Apollo aldrig sett så många på en gång.
Parnassen, rymlig förr, nu tycktes bli för trång:
Jag bör ej, sade han, vår glada Fest så pryda;
At blotta Lärdoms-sken sku Lärdoms-bloss betyda;
Här måste pröfning ske. — Hans Nympher i fullt språng
Kring Guden skyndat sig. — Erato för sin sång,
Yar nitisk om en man, hon kände bäst bland dessa:
Jag ber dig, ropte hon, se Store Visdoms-Drott!
Se, hvilka stora pund, hvad härlig snilles lott
En ibland alla dessa fått,
At, sedan lagren prydt hans hjessa.
Han af min andas kraft har lärt sig dråpligt mässa. —
Se ock en hedersman, som i sin anlets-svett
Fått Pastoraliskt nit och Economiskt vett. —
En annan värdig man du ser i prägtig yta,
Den mången Martis son med honom ville byta:
Så ymnig hans Peruk, så städad sjelf han är,
Så ofelbar förtjenst hans Snille innebär. —
I samma lärda hop en annan flock du skådar,
Som Gudalärans kraft med skrymtans fall bebådar;
Här visar sig en dygd, som tidens barn til arf,
Drar smak cch tänkesätt af uplyst tidehvarf.
I mål af högsta vigt de så til nöjes värka,
At man af fölgden blott kan deras upsåt märka. —
Et par af ung gestalt du ställda ser til vänster:
Alt, intil deras namn, är bördigt af förtjenster.
Det prålar i en glans, som Far åt dem förvärft,
Och ger en helgad rätt, den de med födslen ärft. —
Af Polyiimie en annan värdig man,
Som grundlärd rosad blef för något stort han skrifvit,
Det andra sammansatt, och han af trycket gifvit:
Han ock är ung, sad? hon, men jag bedyra kan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
