Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
115
VII.
Til Cloe.
Ach, Cloe säg, Ach Cloe säg!
Hvi du dit bröst all ömhet nekarV
Hvi skygg på nöjets ljusa väg?
Du räds för Gudens ömma Lekar!
Hvarföre har Naturen väl
Dig lif och skönhet velat skänka,
Om ej at med en tacksam själ
Dig i en älsknings armar sänka?
Hur fort, af åldrens skuggor skymd,
Dit lilla lif til gränsen hinner,
Likt regnet, som i Luftens rymd,
Ur molnets sköt i hafvet rinner!
Hur snart den gamla Nornans hand
Den späda lefnads blomman bryter,
Och sliter af det korta band,
Som vaggan hop med båren knyter.
Ach Cloe lär, ach Cloe lär,
At njuta timman, forn han hastar!
Än är ej Lians gubbe här,
Ännu en dag kanskje han rastar!
Säg Cloe, tror du den insect,
Som samma stund tycks dö och födas,
Hvars lif af morgon värman väckt,
Vid qvällens kyla åter dödas;
Tror du at mera ung än vi
Han bort på tidens bölja flyter;
At mindre för des sköfling fri,
Båd lif och nöje honom tryter?
Ach nej! han ofta lycklig var,
Då vi oss knapt åt lyckan ämnat,
Han hundra gånger älskat har,
För än du mig en kyss har lämnat.
Ach! må af denna lärdom rörd,
Du dina känslor utbrått gifva!
Må än i afton af dig hörd,
Jag än i afton lycklig blifva!
VIII.
En förmanande Predikants betraktelse.
Hvad grymma faror kring oss ila,
Som hota hvar minut vårt svaga lefnadslopp;
Hur mången går ej frisk til hvila,
Som är sten-död, när han står opp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
