Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
121
Då skall Ni ock med heder lysa,
I Svenska hieltars gamla dräckt:
Då sku de fega Memmar rysa,
Och Sverjes ovän bli förskräckt:
Då skall åt Er, i ärans famn,
Vi vrida Lagrar allihopa,
Och Götha Manskap hurtigt ropa,
Ännu en gång: Grev Douglas namn.
IV.
Till Hr Baron och Landsh. Mörner i Upsala d. 1 Jan. 1785.
När en No vits i en Nation,
Ej första dagen ren upvagtar
Curatorn, begges Herr Patron,
Gör denne strax den conclusion
At han Nation och sig föraktar.
Och såsom slikt befinnes då
Et vigtigt brott af Leze-Lager,
Man i Conventet strax derpå
Den hämnande Författning tager
At han et år på prof skall stå,
Tills han sin Lärdom hunnit öka
Med konsten at ödmjukast gå
Och sina Gynnare besöka.
När åter vi Curatorn se
I Stiftets sköte sig bege,
At axla prädikantens kappa,
Så måste denne gå och klappa,
På dörren, hos Lectorerue.
I vidrigt fali han kom kanske
At sucka ibland deras skara,
Som i examen de förklara
Pastorligen förtappade.
Men äfven vid det samma bandet
Belefvenheten Lectorn för;
Ty när han kommer hem från Landet,
Och ej sin djupa bugning gör,
Hos Bispen, som hans hälsning hör,
I det han sig på Sophan sträcker,
Och Apostoliskt mössan rör,
Och Faderligen handen räcker.
Om Lectorn kanske skulle tro
Det kunde likså vördsamt vara
At lämna Bibkopen i ro,
Så fick han annat snart förfara,
I öpet Consistorio.
Så går det bland de Lärdas skara,
Den där ej hedras, tror sig hädd:
Ty Svagheten är altid rädd,
At icke nog förgudad vara;
Och till en sådan, går man klädd
I Akademisk drägt och värja,
Sin djupa vördnad at besvärja.
Men hvar en Man af snille fins,
Som Styresman i sin provins
Är värd den äran at befalla,
Som aldrig än den svaghet känt
Kring Lyckans fladdrande patent
At undersamma hopar kalla,
Och druckit sig för ofta mätt
Af Kryparns rökvärk för de höga
At dertill söka op sin rätt
I bugande Clienters öga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
