Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Johan Nordström
ment och dess förhållande till det autentiska trycket (i det följande
citeradt efter 1668 års upplaga).1
Den första större afvikelsen påträffa vi med fragmentets v. 12:
Mehr än halffbahre bröst, som puffa som pysa till älskog.
Denna vers saknas i den Hercules, vi känna. Däremot saknar
fragmentet den härpå följande skildringen af Fru Lustas följe,
d. v. s. v. 13 — v. 49, således ett af de mästerligaste partierna i
dikten, där personerna uppträda i en sällsynt lefvande och klar
åskådlighet. Bortsedt från det psykologiskt orimliga i
utelämnandet af dessa rader, om de vid afskriftens tagande funnits, är det ju
äfven därigenom tydligt, att här föreligger en senare omarbetning
och utvidgning, emedan den nämnda v. 12 i omarbetadt skick ingår
i den nyss berörda skildringens vv. 26—27, där Kättias förföriska
behag skildras:
Tittarne tittade fram vtu floret, och half-bare brösten.
Gilliand’ i lönliga wijs, och puffande, pyste til älslwg.
Det var ju en nära till hands liggande förändring att vid det
nya partiets inskjutande låta den "moor-lijka" Kättia uppträda
som den mest dekolleterade och öfverflytta den till en början Fru
Lusta gällande raden på dotterns beskrifning. Jag behöfver knappt
hänvisa till det kraftiga N.B., Ekeblad senare satte i marginalen
vid v. 12 samtidigt med dess öfverstrykande, för att ådagalägga
det orimliga i antagandet af en medveten förfalskning och
uteslutning, och versen har ju äfven i fragmentets formulering ett
Stiern-hielmskt kynne, som icke är att misstaga sig på och som vid denna
tidpunkt ännu knappt hade funnit någon skickligare imitatör.
Allbekant är ju också Stiernhielms egenhet att aldrig göra något
färdigt i ett slag men under åratal ändra, skrifva till och stryka över,
något som gör det till en icke alltid så lätt sak att få någon reda
i hans manuskriptsamlingar.
1 I regel tar jag i det följande icke någon hänsyn till de smärre
differenser, som åtskilja de olika Herculestrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
