Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Johan Nordström
"säger" för "seger" eller en sammansättning som "brädespel" för
"brädspel". I ett och annat fall är en Stiernhielmsk dialektform
ändrad till riksspråk, t. ex. "getingar" för "gettinga", trots det att
västgötskan enligt Hof har samma r-bortfall. F. ö. vet man ju
icke, hvilken form, som kan ha stått i Stiernhielms original.
Dessutom har Ekeblad några gånger -a i adjektivändelser, där
Stiernhielm har -e och vice versa. Men frånsedt dessa och några andra
än mindre betydande afvikelser torde den Stiernhielmska texten
vara mycket tillfredsställande återgifven med full trohet mot
arkaismer i böjning och ordval äfvensom i fråga om de flesta af för
afskrifvaren själf främmande dialektdrag. Allt detta tyder på, att
Ekeblad haft framför sig en mycket god handskrift, måhända rent
af någon Stiernhielms egen utskrift. Afskriften gjordes ju
sannolikt vid den tidpunkt, omkring 1650, då äfven Stiernhielm vistades
i Stockholm och vid hofvet, där Ekeblad till en början bestred en
hofjunkares befattning.
Lägger man nu till detta de skäl jag i det föregående
framdragit för textens äkthet, torde man vara fullt berättigad att
fastslå denna, med den reservation, som betingas af de smärre
ling-vistiska olikheter, jag ofvan framhållit, hvilkas natur på grund af
saknaden af Stiernhielms originalmanuskript ej i detalj kan
bestämmas.
Som jag inledningsvis betonade, äro Johan och Christoffer
Ekeblads Herculesafskrifter af hvarandra oberoende. Så långt de
öfverensstämma med hvarandra gentemot Herculestrycken, har man
därför tydligen rätt att i detta se ytterligare ett bevis för realiteten
af en Ur-Hercules och ett stöd för den hufvudsakliga riktigheten
i Christoffers text. De öfverensstämmelser, som en af fragmentets
korthet likvisst begränsad jämförelse ger vid handen, äro med ett
par viktiga undantag genomgående och påfallande, om man bortser
ifrån den äldre Ekeblads många besynnerliga felskrifningar och
idiotismer. Vi återfinna här alla i det föregående behandlade
olikheterna mellan fragmentet och trycket, dock frånsedt först och
främst det förras afsaknad af den inledande skildringen af Fru
Lustas döttrar och son — ett parti på 34 verser. I det föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
