Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Johan Nordström
målning af ålderdomens krämpor och den annalkande döden, då
bättringens tid är förbi och Lustas epikureiska ideal framstår i sin
nakna intighet:
— Smaken är wandlatt i mallört
Kooszen liaar ingen Lucht och winett will intet meer lijka.
Hela denna senare del af Dygds tal motsvarar
afslutningspartiet i Lustas före vägskildringen:
Giör thigh alzintet quaal, war al tidh lustigh och sorgfrij,
Achta icke fåfengh roos, eller Last för skam eller ähra,
Ähra så wäll som skam ähre windh och nampn vtan ingeldh,
giör hwadh dig rinner i hugh, dy digh och din like funka,
Skrefwen ähr ingen lågh, för laruer löpa små gåszer,
Bönder och tocket pack, man plager skrädda med lagen, etc.
Ur kompositionens synpunkt råder mellan de bägge talen den
bästa öfverensstämmelse. Dygd har på hvarje punkt bemött Lustas
argument och positivt häfdat den kristna moralens värde. Hennes
tal bildar ett organiskt och afslutadt helt äfven ur innehållets
synpunkt.
Denna kompositoriskt och innehållsligt slutna enhet i Dygds
tal enligt Ekeblads afskrift är i trycket ej längre bevarad.
Särskildt synes själfva Dygdepredikan bryta sig ut ur talets
ursprungliga plan och äfven i rent yttre afseende markera sin sekundära
karaktär.
Som vi erinra oss, inledes Hercules’ andra del genom Dygds
framträdande i mänsklig skepelse. Gudinnan skildras till en början
med samma detaljerade åskådlighet som fru Lusta i
inledningspartiet. Hon betonar själf sin identitet med Dygden, talar om
"Mijn’, det är Dygdenes stenige foot-spor" och "min wäg", och är
tydligen från början tänkt som en motsvarighet till fru Lusta,
hvilken aldrig ett ögonblick faller ur sin roll utan konsekvent
bevarar sin personlighet, aldrig låter skalden tala i sitt namn eller
återföres till en i tredje person omtalad och beskrifven egenskap.
Så långt trycket och Ekeblads text öfverensstämma, uppträder Dygd
på samma sätt. Hon är Dygden själf och omtalar icke dygden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
