- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjunde årgången. 1916 /
190

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 Johan Nordström

icke kunna ha saknats, därför att slutpartiet icke får någon mening
utan dem. Lindroths ståndpunkt är obestämd. Åf flera anledningar
anser jag emellertid, att de äro en senare tillsats, hvilket torde
framgå genom en analys af deras samband med slutpartiet.
Verserna lyda:

Sidst du wille betrackta den aldrig-hwilande tij den.

Vngdomens åhr vthi brunst rasa fort som en ijlande hwirfwel,

Åldren i miugg, omärckt, sacht-smijlande, smyger i ställe.

Hwarföre gif god acht opå glaset, at Tiden i hwijmsku,

Ey löper hän: men lär och gör hwad gott är i tijda.

Tänck hwad ett osnygt Diur en gammal och dygde-löös Man är.

Därefter kommer den gemensamma fortsättningen:

Ålderen har sin wän ek; när stöd och stolparna bugna,

Gaflarna luta framut och wäggarna slå sig i rämnor o. s. v.

I de först citerade raderna liknas således ålderdomen vid en person,
som sakta smyger sig på oss. Men denna bild hänger alls icke
ihop med fortsättningen, där ålderdomen liknas vid ett hus på
förfall. Dessutom går versen:

Tänck hwad ett osnygt Diur en gammal och dygdelöös Man är

illa ihop med det följande. Både Hesselman och Lindroth synas
antaga, att den följande målningen af ålderdomen just vill illustrera
denna vers närmare, under det att den i själfva verket ju går ut
på att skildra det öde, som väntar oss alla, både dygdiga och
dygdelösa:

Döden är yttersta målet, i dy wij samkas och ändas.

Men den ursprungliga versionen slutar enligt Ekeblad i stället med
en direkt anspelning på dens slut, som omfattar Lustas epikureisk a
lefnadsvisdom:

Tå-meer ähr alt förseent när smaken är wandlatt i mallört
Rooszen har ingen Lucht och winet will intet mer Hj ka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free