Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De olika Hercules-versionerna 191
Man måste därför anta, att Stiernhielm tillsatte de. ofvan citerade
verserna, medan denna afslutning, hvars äkthet rimligtvis icke kan
bestridas, ännu var oförändrad, emedan han fann öfvergången till
slutpartiet något för tvär, och att han utan tanke på den
därigenom vållade inkongruensen ändrade slutraderna, så att hela
partiet fick en allmännare syftning.
Märkligt nog finnes tidigare i texten ett fall, som jag hittills
ej behandlat, hvilket uppvisar ett alldeles liknande förfaringssätt
som det nyss relaterade; något som knappast kan vara en
tillfällighet utan måste tyda på en medveten omarbetningsprincip. Från
och med v. 354 framställes nämligen det hemska öde, som hinsides
väntar drinkaren och frossaren, under bilden af en offeroxes, som
först godes och sedan slaktas och brännes. Efter en uppmaning
till Hercules att fördrifva Rus och hans sällskap fortsätter skalden:
Ingen dygd vp rinner och gror wid Wijn och i Glasom
Wijsdomen hafwer sin wist i dy torra: Så säya the gamble.
Härefter följer, enligt Ekeblad, den utförliga liknelsen helt
oförmedladt:
Såsom en Oxe beskärd till Offer, han godes å ställe,
Rundeligh in til des, lian beprydd med krantzar, och blomster;
Föres uti stor ståt, föregångande trummor och pijpor,
Til en faselig ort, där altar och eld honom bijda,
Där liuter han sin död, af Slacktare-klubba bedöfwat–––––-■—
Rätt opå dy-lijka wijs, gåret an med Swermare lefnat; etc.
Men liksom i det nyss anförda fallet låter trycket äfven denna
liknelse föregås af en exposé (vv. 343 — 353), som varnar för öfverflöd
i mat och dryck och förbereder de kommande raderna med denna
vers:
Weestu hwad ändan han är? huru Froszare lefwerne lyktas?
Det kan väl knappast råda något tvifvel om, att det alldeles
likartade i bägge de här relaterade fallen tyder på en medveten
konstnärlig omgestaltningsprincip. En underlig tillfällighet vore det ju
också då, om just bägge dessa likartade ingresser hade utelämnats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
