Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Henrik Schück
smärre, ock mer prydande. Till det förra hörer 1. Tillräckeligheten af et
språk, det är, att det känn uttrycka alle de ting ock tankar, som vi behöfve
utnämna; detta plägar kallas rikhet: 2 Lättheten, att det ej kräfver för
mycken möda till att nb: väl läras; detta är ej annat än dess redighet.
De af det senare slaget; eller mindre förmonerne, kunna flockas till
hvarje af de här nämde hufvudsakelige, hvilkom de, såsom plägningar,
till ökande ock förkofring, betjena. Således bidrager mycket till språkets
rikhet (: den Auctor under 1 beskrefvet:) att det är betydande ock
sinnrikt (2), lämpeligt till ny ordafvel, till vetenskaper, till sång, till digt, med
mera (7), fullt af tankedigre ock tillika margfalls lämplige talesätt (8),
ömnigt på korta lärospråk (10); hvilken egenskap torde så väl kunna uti
lätthetens hjälpeflock understickas.
Svenskans Lätthet, formeras af fölgande hennes smärre förmoner: att
hon är kort ock tydelig (3); att hon har myckenhet af ord som ljuda
likt sakerne de betekna, ock i gemen et lätt uttal (5); att hon brukar mer
korte ock fåstafvige ord, än nogot bekant språk (4); att hon är behagelig,
hvartill utom alla förenämde egenskaper, bidraga den manlighet ock den
höghet hon älskar (9); ock ändl:n att hon är fri fra de hufvudfel, som
andre språk vidlåda (6); hvilket dock icke annat är, än et sammandrag
eller tillämpning af alt det föregående. Alle desse egenskaper äro af
Auctor mägta väl utförde. Jag tycker mig bara behöfva tillägga, under den
senare klassen af det smärre förmonsslaget, en dygd, som icke är den
mindsta, näml:n att Svenskan har, framför andre språk, mycket stora
ordslägter, som göra henne mägta minneslätt.
Herr Baronen har icke fölgt en så afpassad ock bunden ordning.
Menn all slags ordning kan vara god nog, för den som gitter föreställa en
sak så tydelm, som behöfves. Han har, som skönjes af föregående delning,
afhandlat en hop förmoner, som uphögja Svenskans lätthet och redighet;
menn icke egenteligen, handlat om denna hennes egenskap. En förmon,
som jag, i anledning häraf, skulle tro, att han icke vill tillkänna vårt språk;
om jag icke funne, att vederspelet häraf, nämlm oredighet, ibland dess,
efter åt upgifne, olägenheter icke är uptaget.
Om Baronen häröfver nogot tydeligare yttrat sine tankar, hade jag
fått tillfälle att ock yppa de mina. Kan dock, såsom vid förbigående, icke
förtiga, att Svenskan är mägta fallen till att vara lätt ock redig; menn att
hon har nog svårt, att dertill komma, hvilket märkes deraf, att ännu ingen,
som antingen gifvit henne lagar, eller sökt utreda dem hon fölger, dermed
kunnat fortkomma; ock att föga liknelse är, det nogon härefter lär vinna
bätre framgång med utstakande af den kära redigheten i vårt språk.
Menn som detta enkannerhn är språkkonstens (grammaticæ)
göromål: ock jag märker, att, hela afhandlingen igenom, föga hafves afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
