Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Henrik Schück
Tydeligt exempel härå hafve vi uti det Franska ordet Fille;
hvaremot hos oss svara fölgjande: Dotter, Mö, flicka, piga, fänta, grebba, däka,
gänta, tös, stinta ock kannske flere. En hvar ser nogsamt, att desse 10
ord icke äro samtydige för det, att Fransmannen ej känn upvisa mer än et
emot dem alle. Dotter, gifver et vida afskildt begrep fra dem andre. För
fullkoml: samtydige tror jag, att räknas kunna desse fem, grebba, fänta,
däka, tös, stinta, som alle å landsbygden brukas om en ringa ock ung flicka.
Mö, betyder (oräknat, att det svarar emot det Franska pucelle) ett ogift
ock, utom lagstylen, tillika ärbart kvinnohjon, af bätre eller sämre stånd,
ungt, medelåldrigt eller gammalt. Flicka säges likaledes om olika stånd,
menn alltid om en så ung, att hon känn skäligen hoppas blifva gift. Piga
är både yngre ock äldre, samt ogift, menn alltid af ringa stånd, en sådan
som med ringa arbete går föräldrar eller främmande tillhanda. Gänta, som
är mindre i bruk än de förre, tror jag, vara fullkoml: sam ty digt med Piga.
En så fatt rikhet, som har så mycket skäl med sig, ock så vida
öfverträffar hvad andre tungomål förmå åstadkomma, är Svenskans eget pris.
Ock dristar jag, all den, nu förtiden öfverklagade ordbristen oaktad, att säga,
det vare urfäder, ock vår allmoge borta i landsorterne, lemnat, ock lemna,
oss ett språk, som räcker till, att med särskildt ord utmärka hvart ock et
ting ock begrep, ja äfven det aldramindst afskilda, som dem bekändt varit
hafver, ock är. Hvad större rikhet känn väl äskas, eller önskas? Ock mann
skall icke få höra, den enfaldigaste bondedräng någonsin taga fel, uti
till-lämpningen af föreskrefne, eller andre dylike, förmenade samtydingar.
Menn att ståndspersoner, ock i synnerhet dem, som idka
vetenskaper, nu värkeligen fattas Svenske ord på snart oräknelige begrep, är
vare fäders, ock vår egen skuld, som icke, så snart nogon ny sak blifvit
dem ock oss bekant, strax varit omtänkte att gifva derpå svenskt namn.
Då hade ordet ej låtit mer fremmande än saken. Menn mann har i det
stället åtnögt sig, att taga både konster ock konst-ord, med flere, af
ut-ländningen. Ock när desse, ehuru litet lämpelige till saken de i sig sjelfve
äro, nogon tid varit hema med oss, tycker mann, att de aldra tjenligaste
Svenske ord, som derpå uptänkas kunna, både äro mörke, och stöta öronen.
Yar Svenskas rikhet, som visar sig uti myckenhet af samtydige ord,
är här af Bar. Leuhusen (under Lit A) bevisad med både tjenlige ock
utförlige exempel. Af hvilka l:o det första, som är tagit af får ock dess
mednamn, gumse, tacka, lamm, hammel, utvisa sådane skenbare samtyda
ord, dem andre språk kunna någorlunda gifva oss ord för igenn, såsom
Latinan, aries, ovis, agnus, ock Franskan, brebis, mouton, agneau.
Hvarefter 2:o de andragne öfrige exemplen, af girig, dräpa, ärende, lagom, slå,
gifva oss prof af talrika samtyda ordflockar, som hvar för sig utaf utland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
