Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Henrik Schück
remota s. dispositione), menn aldrig i utöfningen (potentia proxima vel habitu),
emedan hon kräfver vetenskap, att väl tala om, ock konst, att väl tala efter,
desse falla ej sjelfkrafde uppå nogon. Menn som kroppen af vältaligheten,
till den synligaste delen, består uti mångfalls orda-lek; så känn väl hända,
att uti et språk, som är fullt af tjenlige lekord, et kvickt hufvud, med nogon
öfning, menn utan lärdom, känn äga en skenbar vältalighet; ock det i sådane
ämnen, som det är hema uti, ock mest läsit, till ex: älskogs-bref ock sagor, m. m.
Bruke nu nogon så många skäl han vill, ock tage till hjälp än flere
af de mest frägdade språk; Så blir jag ändock af Bar. Leuhusens
mening: Att Svenskans rikhet är en värkelig förmon. Ock, utan att
uppehålla mig med vederskälens förläggande, åtnöjer jag mig, att bestyrka vår
sats, med et. enda litet skäl taget af den gamla redliga (Ontologien): näml:n.
Ju närmare en ting kommer öfverens med sit ändamål, ju fullkomligare året.
Tungomåls åsöfte är, att tydeligen betekna androm sina begrep. När nu
Svenskan, som visat är, kommer här till närmare än andre språk, så är ju
hon fullkomligare än desse; ock det som sådant åstadkommer, det är
Ord-Rikheten, en förmon.
2) Svenskans sinnrikhet ock betydlighet är den största af hennes
sirande förmoner, ock derföre af Bar. Leuhusen med rätta satt näst in till
hennes rikhet. Att äga myckenhet af ord ock ordlag, som hafva mycket
att innebära, ock, sin korthet oaktad, gifva vidlöftiga begrep om sakerne
de betekna, det är et språks sinrikhet; likasom en sinnrik bok kallas den,
som i korthet kan gifva så mycken undervisning, som en annan med stor
vidlöftighet. Denna Svenskans egenskap hafve vi redan i det föregående
till en del betraktat, då vi set, huru hon förmår med enstaka ord, ock utan
omsvep, utmärka de aldra nogaste skilnader ock ändringar af en sak. Menn
som det bara sket i anledning af de skenbare samtyda orden, så borde ämnet
vidare ock särskildt afhandlas. Denna sinnrikhet är vida åtskild ifrå
mångtydigheten, som af mångom vil hedras med det namnet. Sinnrikheten
gifver åt et ord eller ordelag, et stadigt ock afgärdt begrep, (fixam et
de-terminatam ideam), menn så vidlöftigt, att dermed uti et åsigte (uno intuitu)
yttras de flere egenskaper, mann om saken utmärka vil. Mångtydigheten,
deremot, gifver åt et ord, et ostadigt ock ogärdt, eller rättare flere begrep,
hvilka måste omväxlas allt efter sakerne, hvarvid ordet brukas. Jämförom,
emot et af de ofvanbeskrefne Franske mångtyda ord, vårt Svenska ofantlig;
det angår alltid kroppstorhet, ock utmärker genast att en ting 1. är stor,
2. öfver vanligheten, ock 3. till förundran heller vidunder. Således kallas
icke den störste häst på Kongens stall ofantlig, ty han är ej nogot
vidunder af storlek, menn väl den Trojiske hasten.1 Detta ord räknar jag så
1 Immanis är flertydigt, brukas äfven om de storlekar, sedoläran har att
göra med (quantitåtes morales) t. e. immane scelus. Så är det ock med Franskans
enorme beskaffat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
