Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur gamla anteckningar 263
mycket mer för sinnrikt, som utlänningar lära hafva svårt gifva oss derpå
nogot så afgärdt (determinatum) enstaka ord (vocabulum). Samma sak är
med Obäkelig, som innebär, att tinget 1. är stort, 2. bör röras, flyttas, 3.
för ovighet hafver der svårt vid. Detta ord kan brukas om Trojiska hästen,
om skepet Kong Karl etc. en kuskvagn etc. menn icke om et berg, slott.1
Bar. Leuhusen har mycket väl förebyggt den brukliga ordvillan vid
sinnrikhet, då han säger denna bestå derutinnan, »att mann finner talesätt
ock enkla (: lär menas enstaka:) ord af sådan art ock eftertryck, att
de till alla delar ock på det nogaste upväcka alla begrep, mann vil gifva
om en ting.» Detta är, i mit sinne, et rigtigt begrep på ords ock ordlags
sinnrikhet, i gemen. Menn då Svenskans sinnrikhet beskrifves, borde, som
mig tyckes, här vara tillagt: nb: myckenhet, af talesätt ock ord utaf sådan
art etc. ty att i alle språk finnas ord, som, både efter denna beskrifning,
ock värkeligen, äro sinnrike, menn icke anmärkas härföre, då de äro med
flere språk gemensame: t. ex. hus, bör föreställa i vårt begrep, å en gång,
alla väsendlige delar af en sådan bygnad, såsom tak, väggar etc. Ingen
anser dock detta ord för sinnrikt, emedan det finnes i alle språk, ock med
samma begrep förknippadt. Så många slike ord, som et språk hafver
framför et annat, så många märkas för sinnrike, ock i samma monn (proportio)
hedras språket, för mer eller mindre sinnrikt.
Det är altså en väsendlig omständighet, vid beskrifvandet af Svenskans
sinnrikhet, att hon, med korte ord ock talesätt, känn uttrycka de begrep,
som utländske språk, ej utan vidlöftighet ock långe omsvep, gitta betekna.
Ock är detta en oskiljaktig fölgd, heller et ock detsamma, med Bar. Leuhusens
ofvan uprepade beskrifning, enär den allenast blifver så ändrad eller ökad,
att jämförandet med andre språk utmärkes; såsom med ordet myckenhet,
hvilket alltid innebär afseende på nogot, som är mindre. Så kunna ock i
gemen alle Svenskans förmoner ej annorlunda betraktas än uti jämförelse
med andre tungomål: äfven som sjelfva ordet förmon förutsätter (supponit)
ock gifver till känna en samanliknelse, ock innebär et företräde.
3). Yi fölge nu med Bar. Leuhusen, i samma ordning, som han
brukat, ock komme till att betrakta, hurusom Svenskan är kort ock tydelig.
Detta består dels uti ord ock ordalag, dels uti hela meningar ock deraf
sammansatte tal. Uti ord ock ordelag är denna vår Svenskas egenskap et
ock detsamma med sinnrik- ock betydligheten, som vi nyss besett hafve.
Bar. Leuhusen beskrifver här, densamma »bestå deruti, att jag kan med et
eller annat ord inbegripa allt det, hvartill jag i annat språk behöfver flera,
ock att orden äro lämpade till tingens natur, m. m.» Här näst förut hafve
vi sett, att uti sinnrikhetens beskrifning är jämförandet med andre språk
1 Monstruosus finner en hvar icke på långt när uttrycka Obäkelig.
Im-manisable säges så snart om en ridhäst, som om et ovigt skepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
