Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 Henrik Schück
et språk värkekn äger rum, så blir det senare ju dubbelt så svårt, som det
förra, att lära, ock att minnas. Detta är sanneri: ingen ringa förmon.
Svenskans företräde härutinnan för annor språk, kan hvar ock en
sjelf finna, som allenast vil taga et stamord, ock påminna sig alle de ord
som med dy äro i skyldskap. T: e: stamordet lif, gifver oss, allena efter
det jag gittat komma ihog ock uptekna, en ordslägt af 60 ord; kosta, en
uppå 16; bruk, en längd på 40 ord; hvilken, om man dertill lägger de
månge slags bergs ock tilvärknings bruk, växer till inemot 60; kost (cibus)
en på 14; mann, en på nogra ock sjutio; ock så vidare. Jag tviflar att
nogon utländning kan visa det samma i sitt språk; åtminstone har jag ej
blifvit varse nogot, som häri kommer up emot Svenskan, än mindre
öfverträffar henne.
Svenske ordslägternas talrikhet består dels uti samsatte, (composita)
dels uti afkommingsord (derivata). Svenskans lätthet, att göra nye ord med
flere enklas sammansättande, har B. Leuhusen vidrört. (7., ock till en del 3.).
Här göra praepositionerne (försättorden) såsom: för, före, åt, fra, på, å,
öfver, under, hos, med, genom, mot, efter, i vid, kring, om, när, ur, an,
etc. så ock adverbia, (bi-ord eller ordhjälper) in, ut, ute, fram, bak, up,
ned, uppe, neder, ofvan, nedan, undan, samman, noga, illa, et par apocopen,
und, sam, nog, ill, sär, sönder, väl, åter, hit, dit, om, här, så, innan, utan
etc. här göra desse, säger jag, en förunderha vig ock ömnig tjenst, uti
samsättning, både sjelfve hvart med annat, så ock med nominibus
(namn-ord) ock verbis (gerdord); utom det, att nomina sins imellan, ock nomina
med verbis, med samma lätthet sammansättas. Till alt detta, som till
Svenskans både lätthet ock rikhet så förträffehn bidrager, kommer ännu den
anmärkning, som Mag. Hervegr (Disp. de Genesi L. Svec:) gjort, ock som
icke mindre utvisar Språkets Sinnrikhet ock tydlighet: näml:n att alle
samsatte ord i Svenskan äro så godt som hela definitioner; (beskrifningar) i dy
att alltid det eftersta ordet i samsättningen utmärker genus (slägtet eller
gemensama märket) af et ting, ock deremot det främre ordet, dess differentia
specifica (enskilda märke): föreskrift, framställa, stentafla, lösgifva, etc.
Stamordens aflighet på afkommingar (derivata) består deruti, att de med
mycken lätthet blifva antingen föreökte (praeformata) eller efterökte
(affor-mata). Det förra sker medelst de så kallade particula inseparabiles
(osön-derlige småord) er, ge, be, bi, miss, o, van, hvilka B. Leuhusen till en del
omrört. Det senare sker medelst de åtskilliga ändelser som sättas till
stamorden, ock åtskilligtvis ändra eller öka deras bemärkelse: såsom else,
ad, ning, lig, are, het, sam, d, ig, lös n, na, hvilka h:r Hervegr (loc. cit.)
upräknar, hvartill ännu kunna läggas desse: lek, sel, a, ing, om, dom, skåp,
ling, en, t, sk, st, aktig, bar, er. Desse sättas ej allenast till stamord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
