Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur gamla anteckningar 273
utan ock till afkommings ord, så att af dem åter blifva andre afkommingar,
til ex. fel, felaktig, felaktighet etc.
Hvad upriktighet ock oveldighet B. Leuhusen brukat i sin
afhandling om Svenskans egenskaper, kan skönjas deraf, att han icke underlåtit
anmärka hos henne 2:ne olägenheter. Af hvilka den första, näml:n hennes
fattigdom i vissa mål etc. är ej större, än att den samma, som han sjelf
visar, lättekn hafvas kan, ock, som vi här frammanföre tillsett, mera är
folkets än språkets fel: Den andra åter, näml:n »svårigheten att gifva
främmande ord burskap, i anseende till tonens åtskilnad etc.» vore lika så lätt
hafven, om vi sjelfve ville vara litet mera orne om vår egen vackra
språkton, (accent) än om den Franska. Åtminstone kunde vi uti Latinske ord
så snart behålla Latinerns ton, som Fransmannens t. e. musica.
Ock vare nu detta nog, till et yttrande, öfver en skrift, som nogsamt
försvarar ock förklarar sig sjelf. Min vidlöftighet är här, såsom ens
språkandes. Jag bildade mig in, att jag hade förmonen, att göra det närvarande
i Gillet. Ock i så måtto äro tankarne kastade på papperet; ej annorledes.
Jag ser väl, att de föga lära förnöja Gillet, dels såsom de äro uti et torrt,
ock mångom föga smakligt ämne, dels som jag dervid mera gått ikring, än
uti saken. Menn som B. Leuhusen sjelf så tillräckekn gjort detta senare,
så har jag velat blifva vid det förra sättet att handla en sak, hvilket gifver
hjärnan råd till så mycken vidlöftighet, som handen orkar med. Ja jag
tillstår, att jag här ock där sökt svepsak med B. Leuhusens skrift; allenast
till den ändan, att Gillet, så väl som alle andre ansenlige Domstolar ock
Förvaltningsgillen, må hafva flere odömde mål för sig, än det hinner eller
vårdar afgöra.
Ichsells skrift lyder:
I anledning af de påminnelser, Gillet för någon tid sedan lät sig
föreläsa, över Svenska stafsättningen, har jag tagit mig tilfälle at närmare
tänka därefter, och i synnerhet hvad Bokstavarna F och F, angår, uti de
ord där vi allmänt bruka dem ihopaparade, men hvarutur en del nu vilja
utesluta den ene och en del åter den andre.
Jag är altför slät stafsättare för at understa mig til at vilja föreskriva
androm lagar härutinnan; men såsom vid eftersinnandet af detta ämne
åtskillige tankar fallit mig in, så kan jag ej underlåta at lämna dem, så rå
och oredige de också äre, åt Gillets skärskådande och höfsande.
Hvad Herr Ekholm i första början skriver om Vår Runiska och Gamla
Göthiska Stafsättning, och i synnerhet om Runan \& freys dubbla bruk,
Ömsom såsom F och såsom V, är rätt artigt och väl andragit, och så vida
mig vitterligt, överensstämmande med alle Vare äldste tiders handlingars
Samlaren 1916. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
