Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 137
1834, att han ansåge det ledsamt för den vinst tidskriften kunde
få genom ombyte och olikhet af ämnen. En afhandling om Victor
Hugo hade visserligen kunnat skrifvas, men han hade i sina företal
målat sig bättre till ande, fel och förtjänster än någon kunnat
skildra honom. "Han har i sina arbeten bakom skuggorna
skönheter, som utom dessa skuggor ej skulle vara till. Han borde vara
mera känd." En afhandling måste fördela beröm och tadel, och
det hade varit bättre att se något af honom själf. De af Almquist
öfversatta företalen stucko visserligen af mot andra saker i Skandia,
men det skulle ej skada att undvika monotonien.1
Hugos estetiska teori, särskildt sådan den framlägges i
företalet till Cromwell, är en sorts artistisk realism, en futurism,
som vill fånga verkligheten genom en formel, syntesen af antiteserna
sublimt och groteskt. Han fordrar kontrastverkan och opponerar
sig samtidigt mot konsten som en blott kopia af verkligheten.
Man förstår, att Hugo på så sätt hamnar i en lek med
verkligheten, ett stiliserande och en utpräglad esteticism. Hufvudsaken
blir att åstakomma dramatisk spänning och verkningsfulla
situationer. Typerna sublimt och groteskt ställas i en inbördes
växelverkan, och kontrasten ger åt båda en högre effekt.
Efter allt att döma, har Victor Hugo haft en fascinerande
inverkan på Almquist. De hade i mycket gemensamma litterära
utgångspunkter, hade beskrifvit i mångt ett liknande utvecklingslopp,
och Hugos estetiska teori hade alla förutsättningar att imponera
på Almquist. Den framträder också på flera ställen i Drottningens
Juvelsmycke. Man jämföre t. ex. kontrastverkan mellan mor och
dotter där och i Notre-Dame. Warburg har redan påpekat (111. sv.
litt. hist. III, 442), att Tintomaras upphöjdhet öfver omgifningen
har en motsvarighet i att Esmeralda är en "oskuldsblomma, som
växt upp ur ett kärr". Det finns nästan ordagrant lika repliker,
såsom då Gudule säger till Esmeralda: "Öh! tu es belle! (Test moi
qui vous ai fait ces grands-yeux-là, mademoiselle. Baise-moi. Je
1 Af Victor Hugos företal hade något förkortade öfversättningar tidigare
varit synliga i Heimdall, årg. 1829: n:r 34 af företalet till Odes et Ballades
1826 under rubriken Om Klassicitel och Romantik, årg 1830: n:r 17 af företalet
till Les Orientales kalladt Om frihet i Poesien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
