Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Sven Cederblad
0 himmelska gestalt! o evigt kära hamn!
Ur källans djup du sträcker mig din famn.
Så nära, ack! kan jag dock ej dig hinna.
Lik en som skeppsbrott gör i sjelfva resans hamn,
1 nöjets gryning re’n jag nöjet ser försvinna.
förgäves söker Liriope, hans moder, upplysa honom om att
det blott är sin egen själlösa skugga och spegelbild, som han ser i
vågen. Narcissus vill till sin sista stund betrakta sin älskade och
vissna ned med våren. Efter Liriope kommer Sömnen som en
välsinnad gud och sluter hans ögon. 1 en smältande melodiös aria
siar Sömnen om att Narkissos även i underjorden skall förtäras av
samma eviga och oföränderliga kärlek:
Din kärlek ej försvinner,
Släcks ej af Lethens elf;
Ty Anden återfinner
I evighet sig sjelf.
Hårdheten i detta öde betonas ytterligare av najadernas körsång:
De blicka mot en afgrund ner,
Som evigt sig beskåda.
Orden förråda, att Stagnelius upptäckt narcissitetens våda. Om
något moraliskt ntdömande av självbespeglingen är däremot aldrig
tal. Den kärlek, som finner sig kränkt av Narkissos’
självupp-tagenhet, är Cupidos, som före ridåfallet återtager sitt välde, såsom
sig bör i en traditionell opera.
I najadernas kör spåras rent spekulativa element. Den
kärleks-fyllda självbespeglingen får karaktären av kosmisk lag. Narkissos’
betraktande av sin egen bild motsvarar sinnebildligt den högstes
självåskådning, solens återspegling i havet och daggdroppen och
najadernas flyktiga ögonkast i böljeglittret.
Det är så typiskt Stagneliskt och narcissistiskt, att han i
universum återfinner t. o. m. sin egen narcissitet. Överallt ser han
blott spegelbilden av sitt eget jag. Hans världsbild är blott en
avbild av hans psyke.
Slutligen några få ord om Stagnelii stil — en genomförd
analys skulle ju bli en hel avhandling. Det är här blott de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
