Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Harald Elovson
blott ett utkast. Återkommen till Frankrike gjorde han sig"
framför allt uppmärksammad genom de pris han instiftade för
främjandet av konster och näringar. Under det stora revolutionsåret 1789
blev hans namn åter aktuellt. 1 december detta år utkom i Paris
en skrift, »Lettre de 1’abbé Raynal à 1’Assemblée national», som
innehöll en kraftig protest mot de revolutionära överdrifterna.
Denna den revolutionäre filosofens hållning väckte stort uppseende
runt om i världen. Det visade sig emellertid snart, att brevet var
skrivet av en framstående fransk militär och författare, greve de
Guibert, vilken tydligen för att ge sina ord större kraft lånat den
gamle filosofens namn. I själva verket hade dock Eaynal i flera
punkter kunnat instämma i detta brev. Under 1780-talet hade hans
åsikter i inte ringa mån modererats. Det var också hans avsikt
att i denna anda omarbeta sitt stora verk. Någon ny upplaga kom
han dock inte att utge. Däremot har han i ett mindre arbete,
»Essai sur 1’administration de Saint Dominique», i flera frågor
tagit avstånd från sina tidigare uttalanden. För revolutionsmännen
framstod han dock som den beundrade läromästaren. Det dröjde
inte länge förrän nationalförsamlingen trots myndigheternas
motstånd upphävde förbudet av 1781, som hindrat honom att
återvända till Paris. Återkommen till huvudstaden slöt sig Eaynal till
en mera moderat riktning, vilket han i maj 1791 offentligen
betygade genom att tillsammans med två konstitutionella monarkister
inlämna en av honom författad adress till nationalförsamlingen,
som väckte en våldsam opposition.1 Robespierre tog emellertid Raynal
i försvar, i det han hänvisade till hans höga ålder, som ursäktade
och förklarade hans omsvängning. I själva verket inverkade
Raynals förändrade hållning inte på hans förhållande till de nya
maktägarna. De läto honom i stället upprepade gånger få hedersbevis
och favörer. Raynal, som ända in i det sista var sysselsatt med
förberedandet av en ny upplaga av sitt stora verk, dog först 1796,
83 år gammal.
Då Raynals åsikter, som ovan redan framhållits, i stort sett
inte äro originella utanopinio communis bland de franska
upplysningsmännen, lönar det sig i allmänhet inte att vid en
framställning av hans betydelse för svenskt kulturliv försöka fastställa ett
och annat direkt inflytande från honom, utan man får begränsa sig
1 Tryckt under titeln Lettre de Guillaume-Thomas Raynal a VAssemblée
nationale sur les erreurs des peuples et les dangers qui menacent tous les citoyens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
