Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Sven Cederblad
Breven till Wallenstråle och till Hylander t. o. m. den 2 juli
1779 förråda ingen fientlighet mot själva kristendomen; dock har
Thorild redan kommit i konflikter med vissa ortodoxa prästmän.1
I brevet av den 30 jnni skriver Thorild med tydlig" tillfredsställelse:2
Adj. Fremling presiderade änteligen; och bestridde väldeliga de
medfödda begreppen. Dr Munck, sjelf närvarande, förkrossade sin
anda och hörde med tålamod. Det var ett hårdt prof för denne
ter-rible orthodoxen.
Den som med sådan förtjusning åhör ett bestridande av de
medfödda idéerna måste vara på väg från kristendomen. Mot
slutet av året har Thorild under inflytande av Condillac och
Hol-bach, såsom Arvidson framhållit3, tagit de avgörande stegen och
kallar sig »naturalista». Förgäves söker hans vän Hylander att
omvända honom.
Kan det vara en tillfällighet, att Thorilds kris, orsakad av
den snöpliga utgången på hans kärlekshistoria, till tiden
sammanfaller med hans brytning med kristendomen? I Thorilds skrifter
finnas antydningar om att ett samband existerar mellan hans
erotiska och hans religiösa kris.
Redan i Thorilds brev till Wallenstråle den 17 juni
framskymtar, att han håller på att bli »naturvarelse». I den grandiost
utförda liknelsen mellan Leis och naturen förnimmer man en
pan-teistisk fläkt — i Landtquädet däremot finnes icke en tillstymmelse
till panteism. I brevet till Hylander den 2 juli 1779 klagar han
över att ingen Eos mera finnes för honom i naturen.
Från år 1780 härrör enligt Arvidson4 ett fragment, ett samtal
mellan två herdar, Mirtil och Koridon, där i ganska svårbegriplig
anknytning till den arkadiska våren 1877 motsättningen mellan
den kristna tron och »naturalismen» eller »den fria filosofien»
diskuteras.5 Först framhåller Thorilds alter ego, Mirtil, att det är
det mänskliga högmodet, som »dicktat et affall från gudarne» och
»en odödlighet för att trösta oss öfver tryckningar och
olägenheter». På Koridons utläggningar, som sluta med satsen, att hos
»ädla och fullkomliga characterer just tvertom förnuftet är högst
fritt och hjertat högst regleradt», svarar Mirtil:
1 Stellan Arvidson: a. a., s. 66.
2 Weibull: Brev, s. 9.
3 A. a.: s. 72 ff.
4 A. a.: s. 25.
5 Weibull: Thomas Thorild, s. 48, 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
