Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Sanningsvärdet hos Engelbrektskrönikan och de båda partierna av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 201
(s. 196 ff. ovan) — vara avsiktligt felaktig. Orsaken är ej svår att
förstå. Författaren har naturligtvis velat dölja, att rådet ansåg
den snikne marskens krav alltför höga, och att denne först efter
sega ansträngningar vunnit sitt mål.
En annan förvanskning föreligger i v. 7056 ff., där författaren,
efter att i det föregående ha redogjort för hur marsken på våren
1442 av konungen kallades till Stockholm, där han vid en
förlikning med drotsen måste lova att uppgiva Åbo, så snart drotsen åt
honom lämnat Viborg, fortsätter:
sidan komo månge a marsken klaga
konungen wille gerna haffuan aff däga
hade marsken swarat saa
at han wille til retta staa
domara hade han ther nogh fongit
effther lagum hade hanom litit gongit
ty sköt marsken altid a konungens breff
ther mz han theres ondzka fordreff.
Sanningslösheten av krönikans påstående, att Karl Knutsson
ej behövt underkasta sig rättegång, framgår av ett av
undertecknad i del 2 av detta arbete1 redan omnämnt diplom, Stockholm
1442 8/ö (RA). Konung Kristoffer gör i detta veterligt, att inför
honom kommit Karl Knutsson »riddare» å ena sidan och bröderna
Ulv och Jon Pedersson »pa therre oc alle therre sösköns oc veners
veghna» å den andra. De senare hade anklagat den förre för
vållande av deras fader Peder Ulvssons död, som »skulde haf ua dödh
bliffuet aff Swek i torn Stok oc klwor2 och medh [h]ans wilie och
forakt. Til hwilkit fornämnde Her Karl ney sadhe oc thy sadhe
wi honom thz for retha at han skulde annan daghin ther nest effter
thz selff tolffte aff werghie medh riddere oc swene hwilkit han och
Suo giorde med thessa effterscrefna ...»
Diplomet visar, dels att Karl Knutsson tvingats underkasta sig
rättegång3, dels att denna verkliga rättegång — i motsats till vad
krönikan antyder om den hypotetiska — försiggått enligt lagens
för den anklagade synnerligen förmånliga bestämmelser.
Att Karl Knutsson varit ägare till det ännu till våra dagar
1 Samlaren 1931, s. 112. 2 = (hals)klovar, halsjärn.
3 Troligen var det en »konungens dorn i sitt hov» (E. Hildebrand, Svenska
statsförfattningens historiska utveckling, s. 140) och ej ett konungens »räfsteting»
- det var fråga om, ty de senare höllos i vissa i KrLL, TgB 9, bestämda
huvudorter, till vilka Stockholm ej räknades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
