Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Författaren till parti 3 av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 213
Adjektivformer hos hand 8, som geografiskt passa rätt bra till
a-formen stält ’ställd’, äro främada (aff f. lande) v. 7131, fr ärnede
(aff manga f land) 7230. Såsom von Friesen en gång i förbigående
påpekat1 är främmader (-äter) den sydsvenska utformningen av det
lågtyska vremed(e). Formen, som är den vanligaste i Götaland, går
också, såsom von Friesen konstaterar, in i Södermanland och Närke.
I uppsvenska dialekter har däremot vid inlåningen substituerats
pres. part.-ändelsen -ande, som segrat i riksspråket. — Jag vill här
ej närmare gå in på de båda formernas utbredning utan nöjer mig
med att beträffande Västmanland, där jag både från Bergslagen och
östliga trakter väl känner formen främmande, påpeka, att
Västmanlands-ordboken uppger främmat adj. för Näsby på gränsen mot Närke
och främmat subst, för Fellingsbro och Nora på gränsen mot Närke, för
Järnboås n. om Nora och för Grythyttan n. v. därom. Det är
Närkesformen, som här på ett begränsat område tränger upp i Västmanland.
Ett rim i parti 3, som också stämmer med hypotesen, att
författaren varit från Västmanland, är pipa \flipa v. 9253 f. Det
senare verbet med betydelsen ’gråta’ heter vanligen i svenska
dialekter flepa, men av Rietz uppges formen flip a för Dalarna och
Hälsingland. Att i-formen emellertid förr gått ned i Västmanland,
tycks framgå av preteritif ormen flipade i Peder S varts krönika2 (s.
86), som av J. Palmer ej utan skäl anses representera västlig
västmanländska.3 — En annan form, vars mindre vanliga vokalisation
är densamma i Peder Svarts krönika och hos författaren till parti
3 i RK 2 (= hand 8), är sloppo (~e)4: 3 pl. pret. ind. ’sluppo’ —
O-former, som också tala för en mera västlig lokalisering av språket,
äro hand 8:s brotho 3 pl. pret. ind. ’bröto’ v. 7752 och hand 6:s
broted sup. ’brutit’ v. 4552, holpo 3 pl. pret. ind. ’hjälpte’ v. 8079.
Hultman, Hälsingelagen, s. 317, anför broten ’bruten’, brotet ’brutit’
blott från Västmannalagen och, s. 240, holpu 3 pl. pret. ind. ’hjälpte’
blott från Dalalagen och lagholpit part. pret. ne. ’lagligen hjälpt’
blott från Västmannalagen. Enligt Palmer, Starktoniga vokaler i
1500-talets svenska förekommer (s. 140) broten blott i Een nyttwgh
wnderwijsning, holpit (s. 242) »endast i närkesurkunder och hos
P. Svart» och sloppe (s. 244) blott hos O. Petri och P. Svart.
Om hand 8;s språk snarast verkar sydlig västmanländska, bör
1 Svenska studier tillägnade Gustaf Cederschiöld (Lund 1914), s. 343.
2 Utgiven av Nils Edén, Stockholm 1912.
3 Frän Filosofiska föreningen i Lund IV, s. 111 f.
4 Peder Svarts krönika, s.’97; RK 2, v. 7922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
