Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 9. Alkibiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Henry Olsson
mot bättre vetande, halvt för att göra ett experiment och slå ett
slag för friheten» (S. S. IX, s. 292). Heidenstam däremot syntes
i dessa sina skildringar liksom utanför all kamp om rätta sättet.
»Han fruktar intet, ångrar intet, gör inga avsteg åt höger eller
vänster, är icke frivol, icke blyg, ännu mindre pryd, icke fräck,
har ingen skamkänsla, men begår icke heller någon råhet — det
som ser ut som råhet är det icke, endast frihet från fördom». En
särskild anbefallan får också (i recensionen av Dikter 1895) stycket
Tvillingbröderna som handlade om själva livets grundproblem,
njutningsfriheten och kraften att bära den och skänkte en lärdom
nödvändig för hela mänskligheten, »ty vi ha gått och sörjt oss
olyckliga och dåliga genom att icke känna den».
Att Heidenstam varit en av inspirationsfaktorerna i den kamp
för en ny sexualsedlighet som vid mitten av 90-talet blir Frödings
centrala strävan ligger ju i öppen dag. Det var ju även han som
tillstyrkte tryckningen av En morgondröm. I sina idéer om en ny
klädedräkt — reaktionen mot »svarta tunga kåpor», som Fröding
säger i den otryckta Tyngdens ande — befinna de sig som bekant
också på samma linje, och sommaren 1896 skrudade de sig
gemensamt i romerska togor. Över huvud betonar Fröding det antikt
naiva hos vännen, och en viss roli spelade därvid hans deltagande
i bröllopet på Jungfrun juli 1896. De hade fullkomligt lyckats i
att vara sig själva mitt uppe i hellenismen och romaraktigheten,
och festen hade skänkt deltagaren »en glimt af frihet och helhet
och skönhetstycke», skriver han i sitt otryckta tackbrev.
Från det här skisserade utgångsläget har man nu att tolka
huvudfiguren i’Alkibiades. Att den historiske hjälten med alla sina
traditionella drag även erhållit ett inslag av vännen och
diktarbro-dern synes mig nämligen obestridligt. Jag erinrar om att det just
är i Heidenstamsstudien Fröding inryckt sin karakteristik av
Alkibiades med hans obundenhet och suveräna samvetsfrihet. Direkt
på Vallfart och vandringsårens diktare pekar också Alkibiades’ svar
på allmänhetens kritik: »Du känner icke mig, som gör på lek, /vad
grubblets gubbar under djuptänkt allvar / med väldig
kraftansträngning ej förmått». Över huvud taget är Alkibiades i enlighet med
Frödings uttalande om Heidenstam fattad som en av dessa
»un-gezogene Lieblinge der Gratien». Han hör till dem som »löpa
linan ut», som vilja skåda mörkret såväl som ljuset, och han handlar
därvid i kraft av lagen i sin egen själ: »Den lagen gav mig rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
