Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs Det eviga
101
Denna förvissning i en mer pregnant formulering blir
utgångspunkten för Bet eviga. Det nya i förhållande till Försonligheten
är, att han nu också åberopar de krafter, som skola göra våldets
skapelser vanskliga. Sanningen kan ej bringas till tystnad, och
dygden kan trots alla skändligheter inte utrotas. Skulle också
vålds-verkaren till slut underlägga sig hela världen, kan människan dock
vilja det goda, och den lågande viljan skall en gång övergå till
handling. it de undertryckta skola då rätten och sanningen ge
styrka att bryta våldsmakten: »Det Rätta får armar, det Sanna
får röst, / och folken stå opp till förvandling.»
Så långt är tanken i Bet eviga lätt att följa. Det är en tydligt
aktuell dikt och på samma gång en utpräglad handlingsdikt. Starkast
inspirerade äro de första och fjärde stroferna, som mest oförmedlat
ta sikte på det politiska samtidsläget. Man känner detta
omedelbart, och ett indirekt bevis därför är också, att just dessa båda
strofer genast fått sin form så gott som fixerad — endast ett par
smärre ändringar företogos senare och berörde blott ordvalet.
När man från fjärde strofen övergår till den femte, är det
emellertid, som om en ny dikt toge vid. Den fjärde strofen har
bildat ett slags avslutning på och sammanfattning av de tre
föregående, och vad som följer anslår en ny grundton. Det är nu slut
på den starka aktiviteten — vad som ovan (s. 97) anmärktes om en
förskjutning av betydelsen i ordet »sanning» är betecknande även
för dikten i övrigt. Från handling ha vi kommit över till en mer
passiv betraktelse. Vi kunna ej längre på samma sätt förnimma
skälvningen av skaldens känsla vid beröringen med aktuellt
verklighetsstoff.
Allra klarast framträder kanske förändringen, om man närmare
undersöker, vilken roll det sköna fått sig tilldelad. Man kunde ha
väntat, att Tegnér skulle sätta även konsten i relation till den
samtida politiken. Liksom det sanna skulle det sköna kunna tänkas
ingripa till folkens förvandling. Tegnérs främste arvtagare skulle
ju komma att ställa skalden, »den starke fienden till tyranniet»,
i spetsen för den prometeiska skaran:
Ja, Maktens rike lutar till sitt fall,
ty skalder verka ännu i sitt kall
att emot själviskhetens bud de hårda
med harpostormar väcka hjältetrots.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
