Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Torsten C arnberg
exempel erbjuda de meningar som börja »Var gunstig och förehåll» etc.
och »Lät större delen af Postens Läsare» etc. Meningarna äro tunga
genom sitt övermättade och kompakta innehåll. Omständligt och
uttömmande formulerade begrepp, sammansatta ord och ordgrupper
känneteckna också insändaren. Exempel härpå torde vara överflödigt att
framdraga. Vi behöva endast läsa första meningen för att konstatera detta. —
Med Leopolds »behov att förtäta och nyansera» sammanhänger väl även
hans böjelse för negationer. Abenius skriver1: »Negationstendensen är i
Leopolds stil av dominerande betydelse. Sättet att negera med o- för
att få fram ett begrepps motsats är betydligt mera leopoldskt än
kell-grenskt. Leopolds språk vimlar av dylika sammansättningar, ofta
oformligt tunga och helt främmande för nusvenskan.» Samma tendens kan
spåras i insändaren. Även om man ej kan säga, att de o-negerade orden, som
finnas där, klinga direkt främmande för våra öron, är dock den riklighet
med vilken de förekomma utan motstycke i andra artiklar i SP vid denna
tid, påfallande. Vi ha: oläraktighet (2 ggr), oinskränkt (2 ggr), ovett,
oförliknelig, oförs varligen, oförståndig, otro, ovarsam.
Intressant vore om man i insändaren kunde finna några reminiscenser
från Leopolds tidigare författarskap. En likhet mellan ett parti ur
Leopolds svar till Kellgren i SP 1779 nr 49 och 50 och slutorden i insändaren
synes mig så påtaglig, att de böra tillskrivas en och samme författare.
Leopold skriver:
»Det är utan tvifvel bedröfligit at se våra Vitterhets-idkare spela gycklare inför
en allmänhet hvars mästare de borde vara; . . . men om detta är en värkelig olycka,
så är det både vedervärdigt och löjligit, at se de små gaddade djurens
smidighet, som lefva af de sår de kunna gifva, och som under skuggan af et obekant
namn, lika som ormar dolde i gräset, stinga den förbigående som underlåter at
förtrampa dem.»2
I insändaren heter det:
»Det som af hela denna glada utsikt i synnerhet fägnar mig, är hoppet at tillika
en gång få se bägge mine motståndare förödmjukade, tucktade, och om möjeligt
är förstörde, såsom vidskepeliga fantaster; ty hvem kan väl lägga mig det til last,
om jag, efter vår store Lärares utsago, spåttar på dessa gemena insekter,
och ifall jag förmår, trampar dem sönder?»
Vi förnimma samma tonfall i de båda yttrandena, samma syn på det
kellgrenska gyckleriet möter oss i dem, och de utmynna i samma
metafor.
I sin första artikel mot universitetspedanteriet i SP 1785 nr 196 skriver
Leopold:
»–-och dessutom ämnar jag merendels säga et och detsamma: det stärker
Läsarens minne. På detta sättet har jag satt mig i sinnet at utrota spatium
vacuum ur Philosophien, och framför alt, om möjligt vore, dem som försvara det.
På detta sättet hoppas jag äfven at Ni, Min Herr Utgifvare, innan nästa års slut
skal befinna Er i den helt fulla rymden utan Prenumeranter.»
Detta erinrar starkt om insändarens ord: »Lät större delen af Postens
Läsare fritt ledsna vid de ständige emphatiska lofsånger öfver den aldrig
1 A. a. s. 39 anm. Talrika exempel ibid.
2 Spärr. här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
