Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Magnus Almqvist (d. 1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
YOHAN MAGNUS ALMQVIST.
och hvari man lät hela religionens väsende inneslutas.» Derför äro
de kristna folken ännu så okristna.
Vid konung Oskar J:s första riksdag var Almqvist, som ett af
ombuden for Vexjö stift, ledamot af presteståndet. Hans frisinnade
position i så väl teologiska som politiska, sociala och financiela frå-
gor var redan känd, men icke förty möttes han vid sitt första upp-
trädande i ståndet med en nog försmädlig antydan om bristande
liberalism, derför att han motsatte sig den liberale prosten Odmanns,
mot redaktören af Svenska l3iet riktade yrkande, att »en tidnings-
redaktör icke måtte antagas till tjensteman i ståndets kansli», hvar-
emot Almqvist invändt, att »tidningsutgifning är ett lofligt och lag-
ligt yrke». Den första allmänna angelägenhet, Almqvist bragte un-
der öfverläggning, var just den samma, som ännu i dag sysselsätter
sinnena och nu lyckats eröfra den plats på dagordningen, hvilken
Almqvist förespådde: grundskatternas utjämning. Enligt hans för-
slag skulle denna åstadkommas så, katt sedan grundskatten lika för-
delats å all jord, skulle riksgäldskontoret åt egarne af den förut
privilegierade jorden utgifva obligationer, motsvarande det kapital,
å hvilket skatteförhöjningen utgjorde räntan, hvaremot samma kon-
tor af egarne till den oprivilegierade jorden skulle mottaga förskrif-
ningar å ett skattenedsättningen motsvarande kapitalbelopp; dessa
kreditpapper skulle underlätta rörelsen, och på 28 år skulle skulderna
vara betalda och fordringarna inkasserade, hvarefter utan någon
orättvisa skattejämkning försiggått och hvarken någon öfver höfvan
förtyngd eller någon »privilegierad» jord mera skulle finnas till och
vi svenskar kunna »känna oss som ett folk» - ett uttryck, hvars
befogenhet nu bäst kan uppskattas, då striden om fortfarandet af
den oprivilegierade jordens skattebördor visat sig mäktig att skar-
pare söndra folkklasserna, än sjelfva ståndsrepresentationen åtminstone
under sista halfseklet af sin tillvaro förmådde. Förslaget blef be-
grafvet af statsutskottet. »Icke alltid kommer denna fråga att upp-
skjutas», sade Almqvist; »det är med den, som med representations-
reformen, den kan ej falla. »
Men det underliga representationsförslag, som år 1844 förelåg
ifrån 1840 års konstitutionsutskott, röstade Almqvist emot, liksom se-
nare på riksdagen (1845) det då framstälda med »femte ståndet»,
ehuru han sade sig ifrigt önska att komma ifrån ståndsindelningen,
och han erinrade, med afseende på sistnämnda förslag, »att den tid
kan komma, att man ångrar det man så hårdt hållit på egna me-
ningar och missförstådda intressen, utan att lemna gehör åt tanken
på billiga koncessioner». Fem år senare var Almqvist en af de fyra
reservanterna mot presteståndets afslag å den kungliga propositio-
nen om en representationsförändring. Det var då (17 dec. i8~o)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
