Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Immanuel Ross: Bidrag til Norges kulturhistorie i første halvdel af 19de aarhundrede. Om forbrydelse og straf. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
titelen: „Om straff- och straff-anstalter". Den milde og humane prins
var en modstander af dødsstraffen og af grusomme og vanærende
legemsstraffe, og skriftets hensigt var at virke paa den da forsamlede
rigsdag saavelsom det næst sammentrædende norske storting, der begge
skulde behandle ny kriminallov. Dets hovedøiemed var særlig at
anbefale det saakaldte pensylvanske system eller bodsfængselssystemet,
der ogsaa kom til at spille hovedrollen i den norske kommissions
forslag til reform. Idet prinsen udvikler de grunde, der kan anføres mod
dødsstraffen, henleder han ogsaa opmerksomheden paa den tunge stilling,
regenten har som den, der skal afgjøre spørgsmaalet om benaadning
eller sanktion af dødsdommen. Blandt andet siger han her: „Det är
lika tungt som ansvarsfullt, att uttala ordet, som oåterkalleligen afgör
om et menniskolif. Innan beslutet fattas är tanken plågsamt sysselsat,
att söka det som rättast, är, och sedan ligger ännu det sorgliga
foremålets hugkomst tungt på sinnet. Domaren är icke utsatt för denna
svåra ovisshet, ty han är blott lagens tolk och tillämpar cless bud utan
väld eller medlidande; men nådens verkningskrets är icke lika noggrant
utstakad; huru långt bör den sträcka sig, hvar finnas rätta gränsen
för dess mildrande åtgärd? Denna fråga är svår att afgöra, och tager
i anspråk en tid och en verksamhet, som genom dödsstraffens
af-skaffande kunde sparas för befordrandet af andra för samhällets väl
vigtiga ämnen. För att rätt iippfatta vigten af denna anmärkning,
bör man i tanken forsätta sig i regentens läge, och besinna, då i
medeltal omkring 61 frågor rörande lifstraff årligen i Sverige
forekomma, således flere än en i veckan, hvilken betydlig del af regentens
tid tages i anspråk; ty dessa måls natur gjør, att de icke med vanliga
administrativa kunna jemföras."
Tanken om den fuldstændige afskaffelse af dødsstraffen vandt dog
ikke nok tilslutning; dødsstraffen blev — som man ved — staaende
og staar den dag idag. Derimod gjorde fængselskommissionen sig til
ivrig advokat for bodsfængselssystemet og søgte at vise, at intet andet
fængselssystem kundes tænkes at hjælpe paa clen sørgelige
forbrydertilstand i landet. Den foreslog derfor indretning af ligetil 7
bods-fængsler, med den til dette system hørende fuldstændige afsondring
af hver fange, og bygningen af alle disse fængsler fordelt paa
omkring 20 aar. Saaledes kom det jo — - som bekjendt — ikke til at
blive; det vilde ogsaa visselig langt have overskredet kommissionens
omkostningsoverslag, der for rigets samtlige 7 fængsler var sat til en
sum af kr. 6,151,184, en sum, der allerede i og for sig var ganske
anseelig efter landets økonomiske vilkaar paa den tid. Da sagen kom
til afgjørelse, besluttedes kun oprettelse af ét bodsfængsel — ved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
