Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
ning som de egna historiska erfarenheterna. Främst bland
dessa inflytanden stod Montesquieus lära om maktens del
ning. Denna lära hade flera av franska revolutionens män,
särskilt abbé Sieyés, med iver upptagit, och de hade hävdat
den i medveten motsats mot den engelska parlamentarismen.
Också präglades den nya svenska grundlagen av två klart
utsagda grundsatser. Dels folksuveräniteten: den nya kungen
erhöll sin krona av riksdagen, svenska folkets fullmäktige
först sedan han godtagit den nya författningen. Dels makt
fördelningen: kung och folk skulle dela statsmyndigheten,
enligt principer som finge sin klassiska formulering i konsti
tutionsutskottets av Hans Järta författade, vittfrejdade moti
vering till 1809 års regeringsform. Kungen skulle innehava
verkställande makten och utöva den, visserligen med stöd
av rådgivare men dock utan att dessa bleve mer än råd
givare. Folkets fullmäktige, riksdagen, skulle innehava be
skattningsmakten odelad; dock yppade sig sedan starka skilj
aktigheter dels angående de beviljade medlens fördelning och
förvaltning, varöver regeringen krävde men riksdagsopposi
tionen ej ville släppa hela inflytandet, dels angående riks
dagens rätt att återkalla redan beviljade ordinarie anslag.
Lagstiftande makten slutligen skulle delas mellan konung och
ständer.
Hur ivrigt svenska folket faktiskt var efter personlig
konungamakt visas bäst av marskalk Bernadottes val till
tronföljare. Karl Johan uppfyllde också fullständigt förvänt
ningarne så till vida att han genast tog landets ledning i sin
hand och ledde det åt rakt motsatt håll mot vad folket
önskat. Han gick icke i krig med den beundrade Napoleon
mot det hatade Ryssland utan tvärtom. Emellertid, tack vare
honom kom Sverge med på den segrande sidan, och hän
förelsen var stor. Inom kort hade ock det forna övermäktiga
fransk-liberala idéinflytandet ersatts med ett tyskt konser
vativt.
Den åskådning som då främst behärskade Sverges kul
turella liv och därmed i hög mån även politiken var roman
tiken. Den var en genomtänkt åskådning, byggd närmast på
Schellings filosofiska idealism. Den föraktade alltså icke för
nuftet men väl* det franska sens commun, det vardagliga
beräknande förståndet. I motsats mot upplysningstidens otro
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
