Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
lan författning och förvaltning, mellan allmänna uppdrag av
statlig eller landskaplig eller kommunal natur.
Mot liberalismens allmänmänskliga framtidsideal sätter
alltså Hjärne statens begränsade, hisloriskt givna faktum. Mot
liberalismens frihetsbegrepp sätter han den lagbundna orga
nisationens. Han bestrider uttryckligen det «franska påfundet»
att statsutvecklingen bör eller måste leda till ökad «medborger
lig frihet». Tvärtom hävdar han, för att citera ett föredrag
från hans senare år, att det är en välsignelse från ovan, en
kulturgåva, om den fostrande statstukten sprides allt längre
nedåt i samhället. Han säger som ung, karakteristiskt nog på
tyska, att makt går före rätt, i den meningen att statens
makt måste gå före alla enskildas rättigheter. Å andra sidan
hävdar han också att rätt ytterst är makt, men just därför
skall den även styrkas med våld, när intet mildare medel
duger. När han på sin ålderdom gav en kort men mäktig
överblick av Franska revolutionen och Napoleon i
deras historiska betydelse, underlät han ej att uttala sitt för
akt för den liberalism (särskilt Girondisternas) som trodde
att rätten kunde tillräckligt hävdas genom vederbörligen fat
tade majoritetsbeslut i vederbörligen folkrepresentativa parla
ment, utan maktmedel bakom.
Det är alltså statens och statsborgarnes plikt att med alla
tjänliga medel hävda rätten. Överhuvud är delaktigheten i
statsarbetet och statens makt ej en personlig rättighet utan
en plikt. Hjärne betonar oavlåtligt att under svenska Medel
tiden, landskapslagarnes tid, liksom långt in i nyare tiden
var deltagandet i landskapsting och riksdagar icke en efter
längtad förmån utan en ålagd tunga. Men han hävdar ock
att det sätt varpå Sverges och hela Nordens folk buro denna
tunga och uppfyllde denna offentliga plikt vart grundvalen
för deras samhällsbyggnads och hela deras folklivs sundhet.
På samma sätt förklarar han Englands parlamentarism, det
engelska folkets avundade och även av Hjärne beundrade
garanti för samhällsfriheten, vara framsprungen ur de en
skilde (och förmögne) medborgarnes frivilliga förvaltande av
statens uppdrag. Där ej medborgarne kunna frivilligt och
gratis sköta statsförvaltningen, där måste en kunglig ämbets
mannakår, en fast, avlönad, yrkesutbildad byråkrati övertaga
värvet. Där denna byråkrati övertager hela förvaltningen
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
