Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
avseenden främmande Port Arthur eller det långt närbeläg
nare och med Ryssland dock i viss mån historiskt förbundna
Konstantinopel.
Mest kanske avvek han från den naturliga svenska upp
fattningen om Ryssland däruti att han tyckte precis lika illa
om de ryska liberalerna som om kejsarens byråkrater. Han
ville ej alls medgiva att Sverge skulle hava något att hoppas
av en rysk revolution. Tvärtom fann han tsarväldet inne
bära en viss garanti att Ryssland dock i någon mån fogade
sig efter den internationella rättsordningen, så långt en sådan
finnes. Därför krävde han också efter Geijers föredöme att
Sverge, trots all övertygelse om den ryska farans verklighet
och därav påkallad försvarsrustning, skulle vinnlägga sig om
god grannsämja med Ryssland, med det tsaristiska Ryssland.
Denna grannsämja kunde blott köpas med vår absoluta av
hållsamhet från inblandning i Finlands kamp mot den ryska
övermakten, ja med en viss försiktighet i våra uttalanden
därom. Han ville betala det priset - i bjärt motsats mot
både våra konservativa och våra liberala traditioner och även
vår unga socialistiska praxis. Hans uttalanden i finska frågan
yäckte på sin tid sannolikt ett allmännare ogillande i Sverge
än några hans andra. Han erinrade finnarne kärvt om deras
ledares lika utpräglade som väl konstaterade förräderier mot
Sverge vid tiden före och under Finlands förlust. Han hå
nade det fennomanska svärmeri för Finland på Sverges be
kostnad vari på sin tid ej minst svensk-finnar deltogo. Han
fann det högst naivt av finnarne att tro sin statsbyggnad
garanterad genom ryska kejsarord och ganska rättfärdigt att
denna tro snöpligt gäckades.
Från liberalerna skilde sig också Hjärne genom sin svala
skandinavism. Han var för visso starkt medveten om de tre
nordiska folkens släktskap och även om omöjligheten att
skriva Sverges historia utan hänsyn till grannfolkens. Men
han var absolut ovillig att i något viktigare avseende sätta
Sverges intresse under det samlade Skandinaviens. Denna
ovilja bestämde ock hans hållning i unionsfrågan: hällre
ingen union än en för Sverge dålig. Med åren skärptes allt
mer hans hållning mot grannländerna. När han vid Roskilde
minnets firande 1908 talade med öppet gillande om den skan
dinaviska enhetstanken, så säger han ock öppet att denna
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
