Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oio Erik Hedén.
tanke blott kan förverkligas genom att «svaghetens splittring
overvinnes av den dugande makten», och denna dugande
makt måste antingen bli en utländsk (väl Tyskland) eller -
och hälst Sverge.
Än klarare antiliberal är han i sin ringa sympati for
Frankrike. Ty väl har Frankrike en stark och i grunden även
konservativ statsmakt, men det bryr sig ock alldeles för myc
ket om konst och även om nationalekonomi samt har haft
alldeles för många och för olagliga revolutioner. Men vad
som på sin tid skilde honom vida skarpare från högern an
från liberalerna var hans bristande tyskhänförelse. Han tager
visserligen som german alltid Tysklands parti både mot Frank
rike och än mer mot Ryssland. Han prisar både dess veten
skap och dess kraftiga statsliv. Men han säger bestämt ifrån
att den stat som sätter sig själv «iiber Alles, iiber Alles m der
Welt» arbetar på sitt eget fördärv, och han finner Tyskland
i sitt nationalistiska pathos sakna lugn självkänsla. Det är
England han redan som ung säger vara Sverges eller rättare
Skandinaviens närmaste frände. Till Englands samhällsinratt
ningar hänvisar han gärna. Engelsmännen äro ju ock ett i
ovanlig grad statsbyggande folk, som ej räds att taga ansvar,
ehuru han beklagar att de skolkat allmänna värnplikten. Dearo
vidare i sympatisk motsats mot fransmän och tyskar särdeles
oskicklige att uppgöra allmänna teorier. Det bör emellertid
väl ihågkommas att det är ensamt engelska högern som
Hjärne riktigt av hjärtat beundrat.
Ty engelska liberalismen är ju starkt humanitär, medan
Hjärne är lika litet humanitär utrikespolitiskt som inrikes
politiskt. Han gör icke mycken affär av, om ett starkare folk
massakrerar ett svagare, ty sådana äro de, menar han, alla.
Men han söker även i detta fall att vara rättvis. Han vill
icke alltför starkt upphöja något folk, icke ens sitt eget, pa
andras bekostnad, och han finner icke blott svaga och oor
dentliga folk som polackarne utan ock krigiska och härskande
samt alltså sympatiska folk såsom spanjorerna och t. o. m.
svenske konungarnes gamle bundsförvanter turkarne med
rätta mista sin storhet, när de försumma «politisk och sed
lig självuppfostran enligt ändrade tiders krav». Hjärne ar
heller aldrig lyrisk på tal om kriget, han talar tvärtom ofta
fredens sak, särskilt för Sverges räkning och särskildast natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
