Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rolv Laache: Cromwell og slaget paa Marston Moor, 2den juli 1644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oberster til hest og fots. Der stod Russels, Pickerings, Mon
tagus og Algernon Sidneys regimenter, alle bestaaende av
mænd der, likesom Cromwwell selv, hadde grepet sine vaaben
«til rædsel for misdædere og for at verge det folk i natio
nen som var Herren mere kjært end Hans øiensten».
Cromwell var (for at tale med Holberg) en simpel, fattig
ædelmand fra egnen ved Cambridge, og jevnaldrende med
Manchester, som han vistnok kjendte fra gammelt, da de næsten
var sambygdinger. Indtil det lange parlament hadde Crom
well levet upaaagtet som landadelsmand
;men han blev tidlig
kjendt i sin hjemstavn som en der tok sig av smaafolk imot
mægtige undertrykkere. Som andre av den klasse han til
hørte, glædet han sig i sine fristunder ved jagt med falk og
hund; hele sit liv var han en lidenskabelig heste-elsker.
I trediveaarsalderen gjennemgik Cromwell en lang og
smertefuld religiøs krise. Han «levet i Meshek, som de sier be
tyder drygsmaal, i Kedar, som betyder mørke», men fandt til
slut fred «isamfund med Gud og vandret med Ham, lærte
at kjende bønnens og troens magt og husvalelsen i at bli bøn
hørt av Gud, hvis aand talte til ham, ikke altid efter Bibelens
skrevne ord, men dog i samklang dermed». Bibelen blev for
Cromwell bøkernes bok; høiest elsket han profeten Esaias
og «Israels søte sanger», David. ! |
Med sorg og harme fulgte Cromwell utviklingen av kong
Karls enevoldspolitik og det kirkelige prælatvælde hjemme
i England, mens han samtidig saa katolicismen vokse sig
sterkere ogsterkere ute i Europa. Gustav Adolf stod for
ham og alle puritanere som protestanternes store for
kjæmper. Den svenske agent i London, Coyet, skrev i 1655
til Karl X Gustav at Cromwell «thaalde och mycket om
Hans Maijt. Konungh Gustaff den andra och stoora, Hoglofligh
uthi åminnelse, iblandt annat sågandes at han då varandes
privat, lijkawåll med största hugnadt altijd hade fornummit
def stora progresser, ja många gånger med thårari 6gonen
aff glådie tackat Gud for def nådelige vålsignelse, och då
tijdender kommo om def d6delige frånfålle sigh således dår
ofwer sOrght hafwa att han nåplig troor i Sverrige någon
mehra dår6fywer s6rja kunnat, medhan han såg et stoort in
strument till at dåmpa papisternas macht var hedhan ryckb.
Til grev Christer Bonde, der siden var svensk ambassadør
I
188 Rolv Laache.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
