Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
kärleksgud, som tjock och klumpig i en snäcka drogs
af två lejon. På ömse sidor om den blå krukan, som
var fyld med torkade blad af rosor och blommor af
lavendel, stodo ett par höga ljusstakar med ljus uti,
och som flygelmän i ledet derutom ett par små
gips-pjeser, den ene föreställande Luther och den andre
Melanchton.
Här inträdde (det var nämligen förmaket) nu de
främmande och prostinnan bjöd dem sitta.
Majorskan hade ögonen med sig. Hennes ögon
voro någonting motsvarande sådana tuber, som
astronomerna kalla för stjernletare, med den skilnaden att
hennes ögon voro bristletare, som det tycktes, endast
skapade att i ögonblicket attrappera om på ett
främmande ställe något var i olag, någon fläck på golfvet,
något veck på gardinerna snedt, någonting dammigt
eller någonting qvarglömdt.
Hon märkte således genast att ett papper låg i
potpourrikrukan, och fann till sin fröjd i soffan en
strumpsticka, som hon mycket högtidligt med en
allvarlig blinkning lemnade till sin dotter, hvilken i sin
ordning ganska prydligt satte den i fönstret. Detta
skedde sedan prostinnan gått ut och prosten kommit
i samtal med majoren.
Prosten var egentligen hvarken prest eller
jordbrukare; han var en from, en religiös menniska, en
varm kristen; men dugde ej till en sådan polismästare,
som en pastor nu för tiden måste vara. Han hade
svagt målföre och bönderna tyckte att prosten
predikade "svagt", fastän hans ord voro fulla af Kristi anda,
af kärlek, försoning, hopp och tro.
Den lilla magra mannen tog sig intet ut för
verlden, hans bleka, milda och allvarliga ansigte hade ej
detta uttryck af kraft, som man fordrar hos den,
hvilken skall vinna respekt - och prosten var ett lefvande
exempel på att man kan vara aktningsvärd utan att
vara respektabel. Hans drängar gjorde hvad de ville
och sockenborna gåfvo honom ungefär hvad de
behagade. Prosten, den beskedlige prosten kunde ändå
aldrig ta i med hårdhandskarne, och således var det
ej så noga, om man gjorde honom rätt, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
