Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Napoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vanliga råttor, de var alldeles flintskalliga, med ovanligt
långa, röda svansar, blodsprängda ögon och spetsiga svarta
tänder, långa som på en stor vessla. När jag slog efter dem
med käppen vände de sig om och högg sig fast vid käppen som
bulldoggar. Aldrig i mitt liv har jag varit så rädd för något
djur som för dessa råttor, jag är förresten säker på att de var
galna. Hela Basso Porto-kvarteret var slaget med skräck.
Under första dagen av råttinvasionen infördes över etthundra
mer eller mindre svårt bitna män, kvinnor och barn till
Pellegrinisjukhuset. Dussintals små barn blev bokstavligen
uppätna. Jag skall aldrig glömma en natt i en fondaco i Vicolo
della Duchessa. Rummet, eller rättare sagt källaren, var
halvmörk, endast upplyst av den lilla oljelampan framför
madonnan. Liket av fadern som dött i kolera två dagar förut låg
ännu kvar under en hop trasor. Familjen hade lyckats dölja
honom för polisen som kom för att föra bort de döda - en
mycket vanlig metod i fattigkvarteren. Jag satt på jordgolvet
bredvid dottern och försökte jaga bort råttorna från henne
med min käpp. Flickan var redan kall, men vid medvetande.
Jag hörde hela tiden hur råttorna gnagde på faderns lik. Jag
lyfte upp honom och ställde honom upprätt i hörnet som ett
dalkarlsur. Genast började råttorna ge sig på hans fötter. Till
slut blev jag så nervös att jag sprang min väg.
Farmacia di San Gennaro var ett av mina favorittillhåll
när jag var rädd att vara ensam. Apoteket var öppet dag och
natt. Don Bartolo var alltid i farten, sysselsatt med att koka
ihop sina undergörande mixturer, vars ingredienser han
hämtade ur en rad fajansburkar från 1600-talet som bar namn på
droger till stor del okända för mig. Ett par stora glasflaskor
med ormar och ett missfoster i sprit prydde disken. Framför
en liten staty av San Gennaro, Napolis skyddspatron, brann
en oljelampa och bland spindelvävarna i taket hängde en
uppstoppad katt med två huvuden. Farmacians specialitet var don
Bartolos berömda koleramixtur, med en bild av San
Gennaro och en dödskalle med orden: morte al colera!
Ingredienserna var en familjehemlighet som gått i arv från far till son
ända sedan epidemin 1834, då denna mixtur i samarbete med
San Gennaro hade räddat Napoli. En annan av farmacians
berömda specialiteter var en mystisk butelj med ett hjärta
genomstunget av Amors pil på etiketten, ett ”filtro d’amore”.
Elixirets sammansättning var också en familjehemlighet, det
var mycket efterfrågat efter vad jag kunde förstå. Don
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
