Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
41
satt pastorn en dag i sitt arbetsrum och funderade på
sin predikan, då det knackade på dörren. Det var
herr Franck, som inträdde. Han var alldeles röd i
ansigtet och såg mycket allvarsam ut. Pastorn tog
för gifvet att det nu var slut med de ljusa
mellanstunderna. Dock bjöd han sin gäst sitta ned, men
denne tycktes ej hågad att antaga bjudningen; han
suckade, såg olycklig ut och sade slutligen dröjande,
som om det vore sin egen dödsdom han uttalade:
»Herr pastor, jag skulle vilja tala med er — om
en mycket besynnerlig sak.»
»Med största nöje,» svarade pastorn. Jag hoppas,
att herr Franck ej kommer i egenskap af missnöjd
hyresgäst för att anföra klagomål?»
»För ingen del,» sade den unge mannen om
möjligt ännu mera nedstämd. »Om någondera af oss har
skäl att klaga öfver den andre, så är det inte jag.
Jag kommer för att angifva mig själf. Jag är en stor
brottsling. — Det måtte väl ingen höra oss?» afbröt
han sig själf, då från angränsande rum ett halfqväfdt
skri frän faster MafTa trängde till hans öron.
Pastorn gick och stängde dörren.
»Nu kunna vi vara trygga,» sade han, i det han
själf allt utom trygg återvände fram till den stackars
unge mannen, som fortfarande stod vid dörren med
nedslagna ögon och såg ut som en ertappad
missdå-dare. »Säg ut, hvad är det ni har på hjärtat?»
»Ack, herr pastor, hvad jag har att anförtro er
är af den natur, att jag hälst vill slippa se er i
ansigtet, då jag säger det. Vill ni inte göra mig den
tjänsten att följa med på en promenad? Jag tror det går
lättare att tala, om vi gå bredvid hvarandra.»
Pastorn hade ingenting emot förslaget. Men då
de gingo ut, tog han ej som vanligt sin spensliga
promenadkäpp, utan ett väldigt bamburör med doppsko
att hålla äfven den vildsintaste krångelmakare på
afstånd med.
De båda herrarne styrde kosan genom trädgården
och utåt landsvägen till.
Men inne i förmaket låg faster Malla nästan
af-svimmad i en erama; Gerdas ansträngningar att me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
