Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
och i början tycktes hans triumfer glädja honom. Men
efter hand blef han mer och mer tankfull och drog
sig slutligen undan i ett hörn, hvarifrån han oafvändt
följde Hall med blicken. Det var en omständighet
en småsak — som frapperat honom: hans unge
skyds-ling var så öfverflödigt vänlig mot alla, tyckte han.
Stod han verkligen på så intim fot med den skurken
Söderlund, att han oupphörligt behöfde slå honom på
axeln så der? Hvarför kramade han direktörens hand
så länge och säg honom så der hängifvet in i ögonen,
då han ändå — det visste Törnblad bestämdt knapt
kunde tåla honom? Skulle allt det der endast vara —
nej, det var omöjligt! — skulle det endast vara ett
inrotadt sätt hos honom, utan vidare betydelse?
Söderlund, som var litet drucken, afslutade just
nu ett tal för den lustigkurren Hall, som så ypperligt
förstått att roa sällskapet, och bad de närvarande
förena sig med honom i att uppstämma ett fyrfaldigt
hurra för den trefligaste af alla siameser, hvilken
uppmaning åtlyddes med allmän förtjusning. Dä skriket
och sorlet något lagt sig, sträckte sig Hall öfver
bordet, stötte sitt glas mot Söderlunds och ropade med
klingande röst:
v Skål och tack ska’ du ha, du gamla mullvad!
Törnblad reste sig hastigt upp, stod ett
ögonblick-stilla med sammanbitna läppar och bleka kinder och
banade sig derefter väg genom trängseln för att komma
till dörren.
»Hvart skall du ta vägen?» hörde han Halls röst
bakom sig.
»Upp till mig, jag mår inte riktigt bra —»
Hall lät honom gå och märkte ej förr än dä det
var dags att bryta upp, att han inte kommit tillbaka
på hela qvällen. —
Under den närmast följande tiden var Törnblad
ovanligt allvarsam och tystlåten. Hall, som ingenting
tycktes märka, fortfor att besöka honom, låna hans
penningar, röka hans cigarrer och låta honom studera
in nya roller med sig. Kämparne på Helgeland skulle
tas upp, och Hall hade fått i sitt hufvud att han var
som skapad för Gunnar herses roll; han kom som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
