Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER MOLNEN.
87
en pratmakare och en stolle, ty ni behöfde
hvarann. Emellertid var jag bruten. Jag böjde
mig för slaget, men tog en ny väg. Jag gaf
ut ett band poesier. Nu var publiken så van
vid att betrakta mig som misslyckad, att den
icke ville höra talas om något sådant inbrott
i det fridlysta området; tidningarne hade ju
sedan åratal gifvit sitt hedersord på att jag var
oduglig; återstod att tiga, och man teg, der man
icke gaf ett försåtligt erkännande, eller befalde
mig vara tyst. Det var för mig såsom att gå
emot en vägg. Men du släppte mig ej. Det
var som om du fruktade att förlora mig ur sigte.
Vår vän Fernande hade fatt stora priset på
salongen. Du anmodade mig deltaga i ett parti
till Bas-Meudon med honom. Alltid skulle jag
vara med och spännas för andras triumfvagnar.
På qvällen blef du rusig och förödmjukade mig.
Du och han trampade mig, och när jag tillät
mig en kritik på Er storhet, skymfade du mig;
kallade mig misslyckad som seglade i andras
farvatten; du förklarade att du hatade mig, att
du icke trodde mig mer än jemnt, och att du
kände på dig att jag var din fiende. Hvad du
kände rätt. Mins du då, hur jag i rusets styrka
profeterade att min tid skulle komma; att jag
bara satt i efterhand, men nog skulle slå ut mina
kort, när turen kom. Och så skildes våra
vägar. När jag om natten gick hem till fots
genom skogen, då var jag krossad, målen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
