- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:110

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boberg, Gustaf Ferdinand - Boberg, Karl Gustaf - Bock, Carolina Sofia - Boeclerus, Johan Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken sedermera följts af många andra resor. Bland
B:s arbeten märkas: Gefle brandstation 1890,
Stockholms elektricitetsverk 1892, Stockholms
gasverks byggnader vid Värtan 1893, vattentornet
vid Mosebacke 1896, Munktells verkstäder i Eskilstuna,
flera privathus, däribland det Carlbergska vid
Norra Bantorget 1900, o. s. v. Mest bekant torde
B. vara för sina ritningar till den stora industrihallen
vid 1897 års Stockholmsutställning samt
för ritningen till Sveriges paviljong å
världsutställningen i Paris 1900. Han har äfven
uppgjort planen till den nya Djurgårdsentréns anordnande
samt utfört många etsningar. Äfven har
han vid slutet af 1890-talet, när en »renässans»
uppstod på möbelindustriens område, gjort
åtskilliga ritningar till olika möbler, däribland ett
möblemang åt prinsessan Ingeborg.

B. begagnar sig vid utförandet af sina arkitektoniska verk icke
sällan af medeltida motiv, som han emellertid
behandlar på ett personligt sätt, med stor smak.
Han är äfven mästare i de inre anordningarna,
i det att han samtidigt söker att i det yttre gifva
ett följdriktigt uttryck åt det inres bestämmelse,
så att det hela blir ett homogent helt. Med
afseende å utställningsbyggnaderna, särskildt den
i Paris, har B. sökt åstadkomma något fullt
själfständigt, hvarvid det nationella kommit till
uttryck genom det omaskerade användandet af
trä.

Gift 1888 med Anna Katarina Scholander,
född d. 3 dec. 1864 – en dotter till professor
F. W. Scholander – hvilken är känd genom sina
dekorativa målningar i hautelissemanér, t. ex. i
Hôtel Rydbergs i Stockholm matsal, i Hôtel
Saltsjöbaden, m. fl. platser. Fru B. har äfven gjort
kartonger till åtskilliga väfnader, hvilka utförts
af Handarbetets vänner, samt har skrifvit texten
till W. Stenhammars opera »Tirfing».


Boberg, Karl Gustaf, politiker under frihetstiden.
Född d. 8 maj 1714, ingick han efter
slutade studier i Uppsala 1736 som tjänsteman
i kammarkollegium och utnämndes han 1742
till borgmästare i den lilla staden Öregrund.
Omedelbart invald som dess representant i
borgarståndet, tillhörde han detta ända till och
med 1760–62 års riksdag. Han gjorde sig i
början känd som en af Hattarnas häftigaste
partimän, hade 1743 plats i kommissionen öfver
Buddenbrock och invaldes vid 1746–47 års
riksdag i sekreta utskottet och i det »sekretissimum»
af åtta riksdagsmän, som fick sig anförtrodt
beredningen af de ömtåligaste utrikes
angelägenheterna. Han gjorde sig ock till tolk för
den bland Hattarna gängse benägenheten att låta
de vanliga domstolarna i s. k. »förräderimål»
ersättas af kommissioner, hvilka gjorde processen
kort med politiska motståndare. Genom sitt nit
hade han till den grad förvärfvat sig sitt partis
välvilja, att borgarståndet ingick med en
skrifvelse till k. maj:t med begäran, att konungens
befallningshafvande måtte förmå borgerskapet i
Ystad att uppföra honom å förslag till
borgmästare. Så skedde äfven, hvarpå B. erhöll
sysslan 1747.

Så småningom började B. närma
sig hofvet och räknades vid 1751–52 och 1755–56
års riksdag till det ringa parti i
borgarståndet, som understödde Adolf Fredriks planer
å ökad konungamakt. I strid mot sina egna
föregåenden bekämpade han nu äfven de extra
domstolarna, liksom han framstod i striden mot
adelns företräden framför de ofrälse stånden.

För sin tjänstvillighet mot Adolf Fredrik, hade
han redan vid dennes kröning erhållit löfte om
adelskap och hade under namn af von Palmcrona
ackorderat sig till en lagmanstjänst i Stockholms
och Uppsala län, men vägrades honom introduktion
å riddarhuset. Sedan han genom tjänstebyte
med en annan person öfvergått till hofrättsråd
i Svea hofrätt, afled han samma dag å sin
gård Älby d. 31 jan. 1771.

Gift med Anna Catharina Wikman.


Bock, Carolina Sofia, född Richter,
skådespelerska. Född i Stockholm
d. 28 aug. 1792. Föräldrar:
hautboisten Carl Johan Richter
och Magdalena Sofia Rytting.

Antagen till elev vid K. teatern
1806, ingick hon 1813 vid
Djurgårdsteatern, hvilken hon
tillhörde ett år, därunder hon äfven
uppträdde på den af samma teaters d. v.
föreståndare Isaak De Broen inrättade Nya Komiska
Teatern på Barnhusgården. Då denna scen 1814
upphörde, antogs hon till aktris vid K. teatern,
hvilken hon sedan tillhörde i nära fyrtio år.
Bland de hundratals sång- och talroller i hvilka
hon uppträdde, må nämnas af det förra slaget:
Hatet i »Armide», Marcellina i »Figaros bröllop»,
Lisette i »Musikvurmen», Veneranda i »Slottet
Montenero», Fru Karlfelt i »En egendom till
salu». Som skådespelerska var fru B. en talang
af första ordningen, särskildt i återgifvandet af
gumroller. Han uppträdde bl. a. som fru Miller
i »Kabal och kärlek», amman i »Romeo och
Julia», Viarda i »Preciosa».

Jämte sin ordinarie befattning var hon i ett tjugutal år
lärarinna i deklamation och mimik för teaterns
kvinnliga elever. Erhöll 1857 af Oscar I
guldmedaljen Litteris et artibus på femtionde
årsdagen af sitt första uppträdande å scenen. Död
d. 22 mars 1872.

Gift 1: 1813 med violinisten
Johan Gabriel Svanberg, från hvilken hon skildes
1822, hvarefter hon kallade sig fru Richter,
och 2: 1826 med hofkapellisten Carl Friedrich
Bock
.


Boeclerus, Johan Henrik, lärd. Född i staden
Cronheim i Franken 1611.

B. var professor i Strassburg och stod för sin lärdom vida i rop
öfver hela Europa, när han af drottning Kristina
inkallades till Sverige. Då han undanbad sig den
Skytteanska professuren, utnämndes han 1648 till
eloqu. professor och 1657 till rikshistoriograf. I
Uppsala kunde han likväl icke bibehålla sig länge.
Hans gränslösa högmod retade studenterna till
personliga förolämpningar och, ehuru drottningen
ogärna ville gifva efter, fann hon sig föranlåten att
bevilja hans afsked och skänkte honom vid afresan
en större penningsumma, en guldkedja på två
hundra dukater och en årlig pension. I Strassburg,
dit B. åter begaf sig, föreläste han både vid
akademien och gymnasium i latinsk vältalighet,
men lyckades lika litet där som i Uppsala vinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:13:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free