Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Boëthius, Simon Johannes - 1. Boheman, Carl Adolf Andersson - 2. Boheman, Carl Henrik - Bohlin, Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionens historia</i> (i Ill. Världshistoria) 1878; Om
Engelbrekt Engelbrektsson och betydelsen af
hans verk (i »Heimdals» Folkskrifter) 1893;
Lärobok i gamla tidens historia 1894;
Historisk läsning för skolan och hemmet.
Allmänna historien 1-2 1895–98. Många
afhandlingar af B. påträffas i Historisk Tidskrift,
hvarjämte han utgifvit urkunder som bihang till
B. von Schinkels <i>Minnen, samt statsrådet J.
A. Ehrenströms efterlämnade anteckningar.
B. har sedan 1891 varit representant för Uppsala
stad i Andra kammaren, där han först tillhörde
nya landtmannapartiet och sedan, efter
sammanslagningen af nya och gamla landtmannapartiet,
det förenade landtmannapartiet. Han har i de
flesta fall visat sig vara utprägladt konservativt
anlagd; dock har han ådagalagt reformvänliga
tendenser i fråga om sociala spörsmål. I fråga
om den politiska rösträtten har han uttalat sig
för det s. k. Belgiska systemet med allmän rösträtt
och graderad skala. Sedan 1899 har han
haft plats i konstitutionsutskottet.
Gift 1883 med Axelina Christina Emilie (Essie) Sahlin.
1. Boheman, Carl Adolf Andersson, mystiker.
Född 1764 i Jönköping, där
fadern var kopparslagare.
Föga utmärkt i ungdomen, lämnade B.
tidigt fäderneslandet och erhöll
anställning på ett handelskontor
i Amsterdam. Redan då invigd
i frimureriets hemligheter, gjorde
han bekanskap med en engelsman
Stephens, som efter sin fader ärft en ofantlig
förmögenhet och tillhörde ett mystiskt
ordensförbund, för hvilket fadern varit en af
hufvudmännen. Med denne sin vän följde B. till London,
arbetade på hans kontor och förlofvade sig med
hans syster, som likväl dog före äktenskapet, då
B. erhöll tio tusen pund sterling i ersättning för
de förlorade arfsförhoppningarna.
1794 uppträdde han i Köpenhamn som rik man, gjorde
förnäma bekantskaper och inköpte det k.
lustslottet Frydenlund, där han bosatte sig och blef
dansk undersåte. Hans obegripliga förmögenhet
gaf emellertid anledning till rykten om oärlig
åtkomst, såsom att han skulle tillgripit den
olyckliga Marie Antoinettes juvelskrin vid franska
konungafamiljens flykt från Paris, eller att han
skulle ha plundrat en resande rik engelsman på
dennes schatull, o. s. v. Under åtskilliga besök
i Sverige hade B. blifvit intim frimurarevän med
hertig Carl och öfver honom vunnit ett stort
inflytande. Då han var på väg att i sina nät
äfven indraga den unge konungen, öfvertygades
denne, att B. var en politiskt farlig person och
förmåddes att lämna sitt samtycke till hans
häktande och afförande ur riket. B. förvisades äfven
ur Danmark, på svenske ministerns begäran.
Han lefde sedan, ruinerad, någon tid i Hamburg
och fann sedan tillflykt hos fursten af Waldeck.
1814 begaf han sig till Stockholm för att skaffa
sig upprättelse och skadestånd, men blef åter
förvisad ur landet. Död 1831 i Wandsbeck (nära
Pyrmont.
2. <b>Boheman, Carl Henrik,</B> naturforskare,
entomolog. Född i Jönköping d. 10 juli 1796;
brorson till den föregående.
Föräldrar: landssekreteraren Joh.
Henrik Boheman och Anna
Brita Munthe.
Af fadern bestämd för köpmanståndet,
inackorderades B. vid åtta års
ålder hos sekreteraren Nils
Westrin, en af Linnés och Thunbergs
lärljungar, hvars insektsamling väckte den
unge B:s håg för naturens studium och
förmådde honom att lära sig latin. Han
lämnade därför den beträdda banan, blef student i
Lund 1812 och började studera juridik, för att
framdeles gå samma väg som fadern. Hastigt
öfvergaf han äfven de juridiska studierna och
ingick 1813 som underofficer vid Jönköpings
regemente och gjorde i denna egenskap fälttåget
till Norge 1814. Under sin militära tjänstetid,
därunder han avancerade till kapten 1837, använde
han alla lediga stunder till resor och samlingar,
ofta åtföljd af yngre naturforskare, hvilka sedan
i vetenskapens tjänst vunnit ett aktadt namn och
i B. vörda sin första handledare. Efter att under
professor B. Fries’ vistande i Bohusläns skärgård
1837–38 ha förestått intendentsbefattningen vid
zoologiska riksmuseum, kallades B. 1841 af
Vetenskapsakademien till professor och intendent
för de då ännu ganska obetydliga entomologiska
samlingarna. Dessa ökades genast, då B. vid
tillträdet af sin tjänst, till akademien öfverlämnade
den högst dyrbara insektsamling, han under
trettio år tillsammanbragt. I sin egenskap af intendent
har han utgifvit Årsberättelser om framstegen
i insekternas, myriapodernas och arachnidernas
naturalhistoria för 1840–56; beskrifvit den
stora insektfamiljen Cassididerna i ett digert verk
Monographia Cassididarum i fyra delar 1850–62;
författat, på uppdrag af British Museum,
Catalogue of Coleopterous Insects in the
Collection of the British Museum; part. IX Cassididæ
1856; beskrifvit Wahlbergs från Afrika
hemsända insektsamlingar Insecta Caffrariæ 1848–57;
ordnat och förtecknat de entomologiska
samlingar, som fregatten Eugenie medförde från
sin världsomsegling; hvarförutom han författat
en mängd uppsatser och berättelser i Vetenskapsakademiens
handlingar och öfversikter.
Ledamot af Vetenskapsakademien. Död d. 2 nov. 1868.
Gift 1825 med Amalia Åberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
