Svenskt biografiskt handlexikon / I:142 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunius, Carl Georg - Brunnius, Ericus Erici - Brusewitz, Gustaf Henrik - Bruzelius - 1. Bruzelius, Magnus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föräldrar: kyrkoherden Gomer Brunius och Mariana Rodhe.
-— Redan i barndomen röjde sig hos B. en ovanlig fallenhet
för praktiska yrken, och bland faderns arbetare vid byggnader
och murarearbeten var gossen den flitigaste handtlangaren.
Däremot var läslusten icke så gifven, tills modern lyckades
väcka hans hederskänsla, då han på en gång och med allvar
kastade sig på studier. Filosofie magister i Lund 1814, med
högsta betyget för Tegnér, kallades han följande året till
docent i grekiska och blef i början af 1820-talet adjunkt
både i detta språk och i romersk vältalighet och poesi.
Prästvigd 1823, intog han året därefter Tegnérs lärostol, hvilken
han innehade till 1858, då han afgick som emeritus. 1847
utnämndes han till kyrkoherde i Stäfvie och Lackahänge
prebendepastorat och blef s. å. prost. Redan åren 1815-—17
hade han hvarje sommar företagit antikvariska vandringar i
det minnesrika Bohuslän, och utgaf därom (tillsammans med J. G.
Liljegren) Nordiska Fornlemningar 1823 samt Försök till
förklaringar öfver Hällristningar, som dock icke utkom förrän
året före hans död 1868. Såsom en annan yttring af hans kärlek
för nordens forntid kan man betrakta hans år 1822 utgifna
arbete: De Diis Arctois Libri sex, ett slags nordisk teogoni
och det längsta latinska poem som någon svensk författare
skrifvit. De admninistrativa bestyr, som ingingo bland hans
åligganden såsom rektor och medlem af domkyrkorådet i Lund,
återuppväckto hans barndomshåg för byggnadskunsten. Utan
egentliga studier som arkitekt, men understödd af sitt ljusa
hufvud och en vidsträckt beläsenhet i konsthistorien, företog
han sig att själf leda de evinnerliga reparationerna af Lunds
domkyrka, och vann, sedan han 1845 utfört den djärfva, af
många som omöjlig ansedda, höjningen af kryptan, namn
och anseende af arkitekt ex professo. Från denna tid uppstodo
under hans hand en mängd byggnadsarbeten både i och utom Skåne,
såsom biskopshuset och zoologiska museum i Lund,
räddningshemmet vid Råby, om- och nybyggnader på herresätena
Trolleholm och Jordberga, reparationer af kyrkorna i Vexiö,
Malmö, Helsingborg och Ystad, kyrkan i Kristinehamn, m. fl.
Under tiden utgaf B. flera värderade arbeten i konstarkeologi,
såsom: Konstanteckningar under en resa 1849 1851; Skånes
konsthistoria för medeltiden 1850; Nordens äldsta
metropolitankyrka 1836 och 1854; Konstanteckningar under
en resa till Bornholm år 1857 1860; Gotlands konsthistoria
3 del. 1864—66; beskrifning öfver Helsingsborgs Kärna och
Glimminge i Skåne, m. m. Död i Lund d. 12 nov. 1869. -— Gift
1829 med Maria Charlotta Tillander.


Brunnius, Ericus Erici, superintendent, lärd.
Född i Brunna, i Stigsjö socken i Ångermanland, d. 25 mars 1597.
Föräldrar: bonden Erik Olofsson och Märta Olofsdotter.
B. tog enligt tidens bruk tillnamnet efter födelsestället och
kallade sig Brunnius, när han inträdde på den lärda banan såsom
studiosus i Gefle 1613. Promoverad filosofie magister i Uppsala
1625, utsågs han till handledare åt en ung Bjelkenstjerna
och fick med sin elev företaga en längre resa
genom Holland, England och Frankrike.
Återkommen till fäderneslandet, utnämndes han 1636
till professor i historia vid Uppsala universitet,
men utbytte denna professur 1645 mot en lärostol i
teologiska fakulteten, hvilken han dock
innehade blott till 1647, då han befordrades till
superintendent i Göteborg. Under de sjutton
år han beklädde denna plats, utvecklade han en
nitisk verksamhet som stiftsstyresman, både i
ordets vanliga mening, och som befordare af
vetenskaplig bildning i allmänhet. Om hans
förtjänster i det senare afseendet må
anmärkas, att han ombesörjde ett nytt
läroverkshus för Göteborg, att han förskaffade staden dess
första boktryckeri, och att det sannolikt till stor del var
hans verk, att Göteborgs gymnasium kom i åtnjutande af den
stora Hvitfeldtska donationen.
-— B. dog under riksdagen i Stockholm 1664.
—- Gift 1636 med Margareta Lenæa.
Hans barn blefvo adlade med namnet Rosenmarck.


Brusewitz, Gustaf Henrik, målare, arkeolog.
Född i Göteborg d. 3 okt. 1812.
Föräldrar: grosshandlaren Gustaf Brusewitz och Maria Charlotta Busch.
-— En sjukdom i barnåren beröfvade B. hörselförmågan, hvarför hans
uppfostran måste ske genom enskild undervisning i
föräldrarnas hem. Efter faderns frånfälle och på bekostnad af en
dennes vän, sändes han 1829 till Stockholm och
intogs som elev vid Fria konsternas akademi,
där han flera gånger eröfrade pris och belöningar
för sina framsteg. -— 1839 företog han en resa
till Italien och hade just börjat sina studier på
franska akademien i Villa Medici, då omständigheterna tvungo
honom att 1840 återvända till fäderneslandet. Under
en ny studieresa uppehöll han sig 1842—1845 i Paris.
Af hans taflor, torde i främsta rummet sättas hans stora
altartafla i Ljunits-Nöbbelöf i Skåne, omhandlande
det evangeliska ämnet »den störste i himmelriket».
— 1865 antagen till intendent för den historiska
afdelningen i Göteborgs museum, hvilken post han
innehade till 1891, har han för antikvariska
forskningar företagit årliga vandringar i de
kringliggande provinserna, samt sökt åstadkomma
ett målningsgalleri i Göteborg, uteslutande
behandlande länets historia, till hvilket
han lagt grund genom några större af honom själf
utförda målningar.
Af trycket utgifvit: Elfsyssel, historiska minnen etc., med
afbildningar af de märkvärdigaste fornlemningar, historiska ställen,
m. m. 1860-64 och Historiska anteckningar omn säteriet Jonsered 1876.
Död d. 16 juni 1899. — Gift 1850 med Sofie Amalia Lindhé.

Bruzelius; en smålandssläkt, känd sedan medlet af 1600-talet, men hvars
flesta medlemmar under de två senaste århundradena varit bosatta
i Skåne. Släktnamnet är taget af hemmanet Brusås i Hongers socken af
Östbo härad och Jönköpings län, där stamfadern Lars Nilsson
var bonde.

1. Bruzelius, Magnus, präst, historisk författare. Född d. 10 aug. 1786
i Tommarp i Skåne. Föräldrar: kyrkuherden Nils Nilsson Bruzelius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>