Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI - Carl XII - Carl XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i grafven d. 5 april 1697. Några dagar
efter hans död utbröt en häftig eldsvåda, som
lade Stockholms slott i aska, och det var endast
med yttersta möda man kunde rädda konungens
lik.
Förmäld 1680 med Ulrika Eleonora af
Danmark, dotter af konung Fredrik III och Sofia
Amalia af Braunschweig-Lüneburg, hade han
sju barn, af hvilka sonen Carl samt döttrarna
Hedvig Sofia, gift mod hertig Fredrik IV af
Holstein-Gottorp, och Ulrika Eleonora, gift med
Fredrik af Hessen-Kassel, nådde mogen ålder.
Carl XIII, konung. Född d. 7 okt. 1748;
andre sonen af konung Adolf Fredrik
och Lovisa Ulrika af
Preussen. Vid genomförandet af
Gustaf III:s revolution 1772
spelade han som högsta militära
befälhafvare i Skåne en ej obetydande
roll, men däremot föga
eller ingen sådan under den efterföljande
tiden af Gustaf III:s regering före
ryska kriget 1788–90, då han som storamiral
förde befälet öfver örlogsflottan och i sjöslaget vid
Hogland ådagalade ett mod, som skulle hedrat
hvilken sjöhjälte som helst. Vid Gustaf III:s
död öfvertog han, på grund af dennes testamente,
platsen som riksföreståndare under Gustaf IV
Adolfs minderårighet, ehuru den egentliga ledaren
af Sveriges öden blef Carls gunstling Reuterholm.
Förmyndareregeringens första offentliga handling
var bestraffningen af de sammansvurne i
Gustaf III:s mord. Carl, som mildrade lagens
dom och ville gjuta så litet blod som möjligt,
erinrade i en förklaring till svenska folket om
den anda, i hvilken hans broder handlat, och om
den sista önskan den döende lagt på hans hjärta:
att öfva barmhärtighet. De flesta funno det både
ädelt och politiskt riktigt handladt och prisade
hertigen, men den brytning, som inom kort
inträffade mellan honom och gustavianska partiet,
förvandlade lofvet i tadel och tydde den visade
mildheten såsom en yttring af nödtvång. Regentskapet
varade något öfver fyra år, från våren 1792
till hösten 1796, och utmärktes af en oafbruten
fred, medan revolutionslågan i Frankrike redan
började utbreda sig öfver Europa.
Vid Gustaf Adolfs afsättning, måste Carl vid 61 års ålder
för andra gången öfvertaga regeringen. Bördan
däraf upptogs dock inom kort af tronföljaren
Carl Johan och den ålderstigne konungen hade
egentligen ingenting annat att göra än att låna
sitt namn åt de stora och märkliga händelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
