- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:161

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl August - Carl Filip - Carlander, Kristoffer - 1. Carlberg, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husarregementet, från Helsingborg: »När regementet
utryckte från Bonarp, uppsteg en så
häftig orkan, att man trodde, att alla hus skulle
omkullfalla och folket kunde knappt hålla sig
på hästarna. När prinsen kom, blef himlen öfverhöljd
med svarta moln; ett starkt hagel föll
och under detta satte han sig till häst, hvilket
allt kontinuerade till dess olyckan var förbi eller
skedde. Sedan blef det vackert väder.»

Dödsorsaken var en blodutgjutning i hjärnan. Men
den stora allmänheten trodde, att prinsen blifvit
förgiftad af det gustavianska partiet. När prinsens
likfärd till Riddarholmskyrkan ägde rum d.
20 juni, vände sig pöbelns raseri mot riksmarskalken
grefve Axel von Fersen, hvilken blef
ihjälslagen.


Carl Filip, hertig. Född på Revals slott i
Estland d. 22 april 1601; andre
sonen af Carl IX och Kristina af
Holstein
. Hertig af Södermanland,
Nerike och Värmland.

Prinsens uppfostran, därvid undervisningen
leddes af J. Skytte, var enkel och
allvarlig; »varande prinsen själf
af naturen fåordig; men djuptänkande,
gudfruktig, ärlig, tapper och dristig, stolt
både till sinne och utseende.»

Af historien är allmänt bekant, huru Jakob de la Gardie
med tillhjälp af de svenska kanonerna, genomdref
den tioårige Carl Filips val till Rysslands tsar,
men också huru följderna af valet genom svenska
hofvets betänksamhet blefvo om intet.

Då Gustaf Adolf 1621 afreste till polska kriget,
följde honom den unge hertigen, full af hopp
och längtan att utmärka sig i manliga idrotter.
Under belägringen af Riga såg man honom ofta
vid konungens sida gripa till spaden och genom
sitt föredöme elda krigarnas mod och påskynda
arbetet. Konungen hade själf uppgjort planen
för hufvudanfallet. Men innan stormningens
timme kom, lyckades Carl Filip förmå konungen
att för sista gången erbjuda staden att dagtinga.
Anbudet antogs, och några dagar därefter intågade
Gustaf Adolf som segervinnare. I Narva
insjuknade Carl Filip och måste stanna. Konungen
ville dröja kvar för att afbida hans tillfrisknande,
men hertigen, som visste hvilka viktiga
ärenden väntade konungen i Sverige, öfvertalade
honom att resa, under försäkran att hans opasslighet
vore utan betydelse. Gustaf Adolf lät
ändtligen förmå sig att fara, och åtta dagar därefter
dog hertigen d. 25 jan. 1622.

Liksom sin äldre bror, hade han tidigt med ungdomens
hela liflighet fäst sitt hjärta vid en svensk adlig
jungfru, fröken Elisabet Ribbing, dotter till
riksskattmästaren Seved Ribbing, och med henne
1620 ingått ett hemligt äktenskap. Elisabet
födde efter hertigens död en dotter, som erhöll
namnet Elisabet Gyllenhielm och uppfostrades
hos sin farmor, änkedrottning Kristina. Carl
Filips dotter blef sedermera gift med Axel Turesson
Natt och Dag och efter dennes död med
Baltasar Marschalk. Modern Elisabet Ribbing
gifte sig efter hertigens död med Knut Lilliehöök.


Carlander, Kristoffer, läkare. Född i Yllestads
prästgård i Västergötland d. 30
juli 1759. Föräldrar: kyrkoherden
Asmund Carlander och
Kristina Rydell.

C. blef 1787 fattigläkare i Klara församling i
Stockholm och ledamot af collegium
medicum. 1 okt. s. å. afgick
han som skeppsläkare, på
ett Västindiska kompaniets skepp, till S:t Barthelemy.
På återvägen uppbragtes fartyget af
en rysk kapare, därvid C. förlorade naturaliesamlingar
och anteckningar, som han gjort under
resan, jämte all sin lösa egendom. Under sin
frånvaro promoverad till medicine doktor 1788,
anställdes han 1789 som fältmedikus i Finland,
med tjänstgöring på Sveaborg, och utnämndes 1793
till andra stadsfysikus i Göteborg, där han kvarstannade
till 1814. Han blef 1800 förste stadsläkare
därstädes. Ehuru upptagen af en alltjämt
växande medicinsk praktik, förde han, under
de tjugu år han där verkade, utförliga anteckningar
öfver nästan hvarje förekommande
sjukdomsfall, och som prof på hans noggrannhet
i detta hänseende må nämnas att hans sjukjournal,
nio digra folianter (i Sv. läkaresällskapets
arkiv), innehåller omkring aderton tusen
sjukdomshistorier. 1814 återflyttade C. till
Stockholm, där han 1816 kallades till hedersledamot
af Sundhetskollegium, 1817 förordnades
att vara assessor på stat och såsom
sådan 1821 fick uppdraget att ha öfverinseende
öfver allmänna vaccinationsinrättningen i riket.
Han var dessutom verksam som konsultativt
biträde åt hufvudstadens läkare, hvilka i kritiska
sjukdomsfall, eller när allt hopp var ute,
oftast tillkallade C., som för denna egendomliga
praktik af allmänheten erhöll benämningen
»döddoktorn».

I vetenskapen ägde C. ett
frejdadt namn såsom barn- och fruntimmersläkare,
i fattigdomens kojor ett ofta välsignadt
för sin i tysthet öfvade välgörenhet. I sitt umgänge
hjärtlig, enkel, förtrolig och lärorik, var
han känd för sina humoristiska infall och skarpt
träffande omdömen, liksom i sitt enskilda lif för
sin sanningskärlek, flärdlöshet och oskrymtade
gudsfruktan.

C., som 1817 utsågs till svenska
läkaresällskapets sekreterare, var ledamot af Vetenskapsakademien,
som 1877 lät slå en medalj
öfver honom.

Död ogift i Stockholm d. 8
maj 1848. Det af C. jämte tre kamrater 1792
stiftade läkaresällskapet »Societeten» kan betraktas
som fröet till Svenska läkaresällskapet.


1. Carlberg, Johan, biskop. Född i Karlstad
d. 22 sept. 1638. Föräldrar:
borgmästaren därstädes
Johan Börjesson och Kristina
Olofsdotter Spak
.

Han antog
namnet Carlberg efter sin födelseort
och inskrefs till student
i Uppsala 1655. Efter flera
års vistelse vid främmande högskolor
och med teologie doktors värdigheten
vunnen 1677 i Giessen, återkom han och förordnades
1679 till domprost i Göteborg. Ulrika
Eleonora kallade honom till sin öfverhofpredikant
1687. Hon hade förbjudit sina hofpredikanter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:37:14 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free