Print (PDF) - On this page / på denna sida - 2. Carlén, Emilie - 3. Carlén, Richard Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera blef ett lika tacksamt som med mästerskap behandladt stoff i flera af hennes romaner. Vid tjugu års ålder gifte hon sig med provinsialläkaren doktor Axel Flygare och bosatte sig med honom i Kronobergs län. Änka 1833, återflyttade hon till sin födelseort och bodde där till 1839, då hon, på uppmaning af sin förläggare, boktryckaren Thomson, bosatte sig i Stockholm, där hon 1841 ingick ett nytt äktenskap med v. häradshöfdingen, litteratören Johan Gabriel Carlén. Hon hade dessförinnan i aug. 1834 trolofvat sig med en ung jurist, J. R. Dalin, hvilken dog af en hetsig feber i nov. 1835. År 1838 utkom under signaturen »Fru F.» hennes första roman Valdemar Klein, som i alla hänseenden röjde en skriftställareförmåga af öfverlägsen art och emottogs af allmänheten med stort bifall. Tätt efter hvarandra följde nu en hel serie af romaner, hvilka dels, såsom Rosen på Tistelön, Pål Värning, Enslingen på Johannisskäret, Jungfrutornet, Ett köpmanshus i skärgården, mästerligt skildra lifvet i skärgården och på hafvet, dels såsom Fosterbröderna, Fideikommisset, Ett år, En nyckfull kvinna, m. fl., teckna lifvet i salongerna eller såsom Kamrer Lassman, Vindskuporna, o. a., måla det borgerliga lifvet och dess egen gemytliga flärdlöshet. Oaktadt sin ofantliga produktivitet har Emilie C. bättre än någon annan svensk romanförfattare lyckats bibehålla och öka ett stort rykte. Detta har ock trängt vidt utom Sveriges gränser. Hennes verk äro nämligen utkomna i danska, norska, tyska, ryska, franska, engelska, italienska, holländska, ungerska och böhmiska upplagor. Själf har fru C. yttrat om sitt författareskap: »Få författare, om någon, har varit gynnad af en sådan medgångsvind. Den började vid själfva början, eller med utgifvandet af Valdemar Klein, och höll på att kasta öfver bord hela min tillkommande bana. Ty i strid med de hårda vindar, som drifvit min enskilda farkost omkring bland klippor och bränningar, smekte mig medgångsvinden och som tron på egen kraft låg på grunden i min ännu omognade själ, växte modet i högan sky. Jag var trettio år, då jag inträdde på denna bana, och likväl fängslades jag så i den smekta egenkärlekens snara, att jag fullkomligt föll i den. En författares andra arbete är otvifvelaktigt det svåraste. Man vill med detsamma upp på parnassen. Jag skref Representanten, ett arbete som bort med stränghet bedömas af den dåvarande kritiken, men det passerade tullfritt och jag ansåg min förläggare visa stor brist på urskillning, då han dristade sig fram med den anmärkningen, att det var »något uttänjdt». Sedan, långt efteråt, fann jag att detta var det klokaste omdöme jag hört. Men jag fann det icke förr, än jag började upphämta själfkritikens frukter. Under årens och tankens framskridande, har jag sökt det enkla; och där jag tecknat de stora tragiska elementerna i lifvet har jag tecknat efter sanningen och icke ensamt med fantasien. Diktens lif har ingenting att erbjuda, som ej verkligheten kan framvisa mera bittert och mera stort. Vid mitt författarskap har jag särdeles varit underhjälpt af en rik och vidtomfattande erfarenhet, jämte den omständigheten att mina lefnadsförhållanden bringat mig i beröring med många olika klasser af människor». Såsom ett erkännande af hennes stora förtjänster om vår litteratur öfverlämnade Svenska akademien till fru C. sin stora guldmedalj 1862. Fru C:s sista berättelser utgåfvos 1887--88 under titeln Efterskörd från en 80-årings författarebana. Hennes romaner utkommo i ny svensk upplaga 1892--95. Död i Stockholm d. 5 febr. 1892. Fru C. var mycket välgörande. Hon stiftade bland annat till minne af sin son i första giftet, som afled 1852, vid Uppsala universitet en fond af 10,000 kr., hvaraf räntan tilldelas obemedlade studerande från norra Bohus län. Fru Carléns litteraturhistoriska betydelse må sökas -- säger prof. Warburg -- i hennes fantasirikedom, uppfinningsförmåga och kompositionstalang och i ett visst realistiskt drag, en förmåga att i lefvande, åskådliga gestalter skildra folktyper från ett område, som är hennes mera än någon annans: lifvet i västkustens skärgård. 3. Carlén, Richard Theodor, jurist, riksdagsman. Född på Hasslekärr i Hångsdala socken d. 17 maj 1821; broder till C. 1. C. blef student i Uppsala 1838, hvarest han 1841 aflade hofrättsexamen. Han tjänstgjorde sedermera en tid som biträde hos J. G. Richert. 1844--46 redigerade han i liberal anda »Värmlands tidning». Efter att därefter passerat den vanliga juridiska tjänstgöringen utnämndes han 1857 till häradshöfding i Lifgedingets domsaga med bostad i Strängnäs. Lifligt intresserad för politik, utsågs han till representant i borgarståndet för Kristinehamn--Strängnäs och Södertälge vid 1862--63 års riksdag. Han anslöt sig till den liberala majoriteten, som insatto honom i konstitutionsutskottet, hvarest han försvarade det då framlagda representationsförslaget. Dessutom deltog han med stort intresse i debatterna om den nya strafflagen. Vid 1865--66 års riksdag, då han bibehöll sin plats i konstitutionsutskottet, representerade han Kristinehamn--Köping--Strängnäs. Efter representationsförändringen tillhörde C. ej riksdagen under den första valperioden, men sedan han 1867 utbytt Lifgedingets domsaga mot Södra Roslags och bosatt sig i Stockholm, valdes han å sin nya ort 1870 först till stadsfullmäktig och därefter till ledamot af andra kammaren, hvilket uppdrag han beklädde till sin död, vid samtliga riksdagar ledamot af lagutskottet. Här liksom i kammaren uppträdde han som en kämpe for tolerans och humanitet, och tack vare hans initiativ mildrades 1872 strafflagens alltför stränga straffbestämmelser för upprepade tjufnadsbrott. Det var ock en af honom väckt motion, som 1873 föranledde riksdagens skrifvelse, dels om unga förbrytares insättande i särskilda förbättringsanstalter i stället för de vanliga straffanstalterna, dels om tillämpning af det s. k. progressiva fängelsesystemet. C. deltog 1873 i stiftandet af den s. k. »centern» i andra kammaren men intog dock på samma gång en försonlig hållning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
