spelade C. äfven rent politiskt en betydande roll. Vid riksdagarna 1856, 59 och 62 under ståndsrepresentationens dagar, var han medlem af statsutskottet och tillhörde för öfrigt den minoritet af prästeståndet, som i »ståthållarefrågan» ville gå norrmännen till mötes, och som medlem af Louis de Geers ministär tillhörde han helt naturligt representationsreformens vänner. Åter insatt i statsutskottet 1873--74 af Första kammaren, kom han att under en lång följd af år trycka sin prägel å svensk politik genom att författa det märkliga statsutskottsutlåtande af 1873, hvari lösensordet »kompromiss» utkastades mellan härordnings- och grundskatteafskrifningsfrågornas lösning, för hvilket åtgörande han fått uppbära mycket klander. Efter sin andra afgång från statsrådstaburetten var han 1881--82 ledamot af skatteregleringskommittén och arbetade 1881--82 samt 1885 med nit och skicklighet i statsutskottet. Till sina ekonomiska åsikter var han frihandlare och lät vid den afgörande voteringen om spannmålstullarna d. 2 mars 1887 sjuk bära sig upp i kammaren för att afgifva sin röst. Han afled kort därefter i Stockholm d. 18 mars 1887. Bland hans förtjänstfulla arbeten på historieforskningens fält intages första rummet af hans Sveriges Historia under konungarna af Pfalziska huset (7 del. 1855--85), som bildar en värdig fortsättning till Geijers berömda arbete i Svenska historien och liksom detta blifvit intaget i det stora universalverket »Geschichte d. Europeischen Staaten». 1859 kallades C. att intaga Agardhs plats i Svenska akad. Gift 1: 1840 med Beata Charlotta von Post och 2: 1853 med Ulrika Kristina Wahrolin. 2. Carlson, Fredrik Ernst, historiker, riksdagsman; den föregåendes son i 2:a giftet. Född i Stockholm d. 14 mars 1854. C. blef 1872 student i Uppsala och promoverades 1877 till fil. d:r. 1878--80 tjänstgjorde han som e. o. lektor i historia och modersmålet vid Högre realläroverket i Stockholm och som e. o. amanuens i riksarkivet, hvarpå han 1880 kallades till docent i historia vid Uppsala universitet. Han flyttade s. å. till Göteborg, där han 1880--83 vikarierade som lektor i historia vid Högre latinläroverket och 1883 blef lektor häri vid Högre realläroverket. 1890 utnämndes han till professor i historia och statskunskap vid Göteborgs högskola, men återgick 1893 till lektoratet. C. har bl. a. skrifvit Sverige och Preussen 1701--09, Drottning Kristinas historia (i »Sveriges historia»), Sverige på kongressen i Wien 1814--1815, Karl XII:s ryska fälttågsplan 1707--1709, sedd i ljuset af nyare forskningar, m. m., hvarjämte han utgifvit konung Karl XII:s egenhändiga bref och en förträfflig Skolgeografi 1887, som utgått i flera upplagor. C., som lifligt deltagit i Göteborgs kommunala lif, bl. a. som ordf. i stadens allmänna folkskolestyrelse, är från 1897 års riksdag dess representant i Andra kammaren. Hysande frihandelsvänliga och moderat-liberala åsikter, tillhör han »liberala samlingspartiet» och är en af dess förtroenderåds »förstärkningsmän». Han röstade för 1901 års härordningsförslag och var 1900--01 suppleant i konstitutionsutskottet. Mesta uppmärksamheten som riksdagsman har C. ådragit sig genom sin motion om en allmänt medborgerlig examen (såsom grundvalen för en reform af de allmänna läroverken, åsyftande ett bättre tillgodoseende af det praktiska lifvets behof), hvilken föranledde först en skrifvelse från riksdagen 1899 i motionens syfte och sedermera tillsättande af en läroverkskommitté s. å. med C. som medlem. Gift 1881 med Valborg Christina Korsgren. Carlsson, Carl, biskop. Född i Kalmar d. 24 nov. 1642. Föräldrar: handelsmannen Carl Jönsson och Katarina Gerdtsdotter von Glaen. Efter vunnen filosofisk grad i Uppsala 1664, afreste C. till Tyskland, där han blef teologie licentiat i Jena 1667. Följande året utsedd till handledare åt en ung Kagg, gjorde han med denne en resa genom Tyskland, Österrike m. fl. länder och återkom till fäderneslandet 1671. Då han, emedan alla lärareplatser voro besatta, icke kunde vinna någon anställning vid universitetet i Uppsala, emottog han Carl XI:s kallelse till ordinarie hofpredikant och utnämndes 1680 till biskop i Västerås. Den ynnest, i hvilken han i början stod hos konungen, förbyttes genom C:s själfmyndighet och böjelse för gunstlingskap, till fullkomlig onåd, och ännu befintliga bref vittna om huru konungen ganska skarpt lät honom erfara sin ovilja. Ett rykte, sannolikt uppkommet af förvåning öfver hans hastiga befordran, påstod att biskop C. var naturlig son till Carl X Gustaf; det måste dock af flerehanda talande skäl anses för ogrundadt. Död i Dingtuna nära Västerås d. 14 april 1708. Gift 1: 1675 med Margareta Adlerberg, dotter af ärkebiskop Olof Svebilius; 2: 1688 med Katarina Bröms. 1684 fick han adliga privilegier och hans barn blefvo s. å. adlade med namnet Cederström. Carlsson, Gustaf, Carl X:s naturlige son. Född i Stockholm 1647 af Brita Claesdotter Allertz och erkänd af konungen för hans naturlige son, uppfostrades C. först i Carl Gyllenhielms hus, sedan hos biskopen i Linköping S. Enander och fick, för att fullborda sin uppfostran, göra en mångårig utländsk resa, efter hvars slut han vid tjuguett års ålder ingick i fransk krigstjänst. C. utnämndes 1673 till öfverste för Upplands regemente. Af sin halfbroder, Carl XI, 1674 upphöjd till grefve, utmärkte han sig, sedan kriget utbrutit 1675, som öfverste vid svenska armén i Pommern. När han en gång skulle bege sig till Danzig för att träffa fältmarskalken Bengt Horn, blef han igenkänd af en brandenburgisk kornett och tillfångatagen samt kvarhållen i fångenskap till krigets slut. 1680 återsåg han sitt fädernesland, men lämnade det strax åter, sannolikt emedan Carl XI icke ville bekläda honom med ett riksrådsämbete, hvarpå han gjorde sig räkning. Han ingick i holländsk tjänst och följde, som generallöjtnant, prins Vilhelm af Oranien på hans expedition till England 1688. C. bodde